Livet på landet

  Dagen innan julafton så här måste man väl göra ett litet inlägg, eller hur? Tvättat, slagit in julklappar, lagat mat, städat.....någonstans mitt i det här så går strömmen. Inte i hela huset, utan valda delar på övervåningen och i tvättstugan. Märkligt. säkringar, check! Jordfelsbrytare, check! Men vad är det då för fel?
  Jo, på baksidan av huset finns ett hemligt proppskåp! Där sitter fasproppar och elmätare minsann! Borde inte sådant skyltas noggrant med typ neonskyltar? Nå, medelst spade gräves en gång fram, och meldest spetstång (jajamän, sådant finns!) öppnas skåpet upp, nyckel står ej att finna. Konstateras att en säkring löst ut, byts raskt och tadaa! Varde ljus igen!
  Resten av huset dammsugs skyndsamt, golv torkas och likaså i gäststugan. Väl inne i huset igen konstateras en helt annan sak. Vattnet är slut. Inte en droppe, inte ens kallt. Ner och kolla propparna igen. Nej, inget fel nu heller. Retirerar upp på balkongen för en rådslag med fredspipa. Kanske om man kikar i brunnen....Den brunnen som ligger begravd under snön i slänten vars lock förmodligen rasar bara man tittar på det? Japp. Den brunnen.
  På med alla kläderna igen, beväpnar med spadar. Börjar gräva ungefär där brunnen bör vara, och ser man på! Metall mot trä är ett ljud som kan göra vem som helst glad! Lyckas skotta fram halva och bänder upp locket, samt innerlock av frigolit och något som förmodligen en gång i tiden varit plywood, samtidigt som benen sjunker ner lårdjupt i snö. Baxnar över spindlarnas mängd och storlek. Nytt rådslag varvid planka hämtas och försöks användas att trycka på den gröna knappen. Nej. Spettet då? YES! In i huset, av med stövlar, upp för trappan, på med kranen! Glurg. Inte en droppe. Ner igen, på med stövlar, på med mössa, ut i snö. Glömde jag berätta att det blåser som satan idag också? Ner i brunnen alltså.
  Andra halvan av locket grävs fram. Resterande innerlock går sönder och ramlar ner i brunnfan. Ner hoppar modig man, trycker på röd knapp, och sedan på grön......Heureka! Brum! Det händer grejer! Upp igen, lägger pussel med innerlocken, går det inte med våld så går det med mera våld! Stänger igen hela härligheten med böner om att det ska funka nu och att grannarna inte har sett oss med ficklampan ute i mörkret, ser förmodligen ut som om vi begraver lik. Skottar lite snö ovanpå locket, för isolering och för att otyget inte ska blåsa iväg. Gör mental notering om att bygga nytt brunnslock.
  Testar kranen med tvivel i hjärtat....men det funkar! Sätter mig förnöjd med fötterna mot brasan med ett glas vin för att tina och skriva det här. Icke då. Ingen uppkoppling. Men nu, drygt fem timmar efter första strömavbrottet, det blev något till under arbetets gång, så sitter jag här, med vin, värme och internet. Duschat har jag inte vågat testa än. Läge att köpa trisslott? Inte idag, inte idag.God jul!

Nu är det mus, här i vårt hus....aka Massakern på Älgö del 2

  Kommer hem i går kväll, lite småsent sådär. Öppnar lite post, ska slänga kuverten. Öppnar under diskbänken. Stänger lika fort igen. Tackar den som uppfann råttfällan. Fortsätter packa upp hemtagna påsar, tar sedan ett andetag och använder en av nämnda, nu tomma, påsar, och plockar upp det före detta lilla livet. Studerar dess utploppade ögon under ett ögonblick av morbid fascination och låter den sedan gå samma väg som sin företrädare. Ny fälla, nej två, gillras under diskbänken. Undrar om man kan beställa hem i bulk från Anticimex......

Klippt, klappat och klart

  Idag, så här en dryg vecka innan jul, har jag varit hos frisören. Fast här säger man inte så, här säger man "jag har varit hos Michel". Jag instämmer helt och fullt, jag har varit hos Michel.
  Mina frisörbesök är alltid lätt ångestladdade, hur vill jag ha håret, vad ska man prata om, kommer jag att bli nöjd? Denna gång har jag i princip sedan tiden bokades för ca 3 veckor sedan, varit en smula på tårna, men eftersom den senaste klippningen utfördes för mer än tre månader sedan, på balkongen med kökssax, och dessförinnan finns det inte i mannaminne när det senaste salongsbesöket var, så var det väl dax.
  Börjar med att komma för sent. Oförlåtligt. Jag är aldrig sen. Får ringa från bilen och säga att jag är försenad, max tio minuter jag lovar. Rusar över Tippens snömoddshala stengolv med fara för både eget liv och andras, dramaten-tanter ser upp! Sladdar in på salongen med bultande hjärta och ödmjuka ursäkter.
  Sedan blir jag kammad, fluffad, utfrågad, föreslagen, synad från vinklar av Michel. Fröken feg här vågar inte riktigt hela vägen, men denne brilliante frisör hittar en gyllene medelväg och får mig att slappna av. Sen blir det tvätt! Visst är det bland det skönaste som finns?!
  Sen klipps det. Benas upp, klipps lite här, lite där, luta huvudet si, luta huvudet så. Inte en enda gång fastnar kammen i ögonbrynspiercingen, vilket hos andra annars alltid brukar vara ständigt återkommande, så jag ser ut som jag gått en boxningsmatch när jag är färdig. Stora bonuspoäng! Han är också trevlig mitt i sitt koncentrerade arbete och lätt på handen. Han förklarar, beskriver, ger tips och råd på ett sånt sätt att jag inte alls känner mig dum och okunnig, annars även det ständigt återkommande vid tidigare frisörbesök.
  Sessionen avslytas med styling. Jag ler som ett sockerberoende barn i en godisaffär. En locktång som ser ut som en trollstav viftas runt i mitt hår samtidigt som han förklarar hur han gör och hur jag på enklast möjliga sätt ska lyckas med detta på egen hand. (Att jag har tummen så långt borta från händerna som möjligt är när det kommer till hårstyling kan ju inte stackars Michel veta) Vips! Jag har lockar! Fantastiska, snygga, blanka, spänsiga lockar! Jag! Lockar! Ni anar inte vilken känsla! Mitt hår är annars spikrakt och i bästa fall kan jag lyckas se ut som Hermione Granger i Harry Potter efter ett antal timmars kämpande med fön, borste, spolar etc. Gissa varför jag alltid sätter upp mitt hår....Skrev jag upp mig på listan för att bli uppringd när locktängerna kommer in i lager? Jajamänn!
  Inte ens busvädret kan lägga sordin på känslan, även om det är ganska surt att behöva luva upp för att försöka komma ut till bilen, jag skiner som en sol och piper "Jag är lockig" till min mor i telefonen som säkert snurrar med fingret vid tinningen när hon hör mig. Spelar ingen roll, jag har varit hos Michel!

Streetlights....

  Har varit på en vansinnigt trevlig middag med mina kollegor. Har den otroliga lyxen att kunna ringa limousine-service för att komma hem. Blir upphämtad utanför porten till stället vi avslutade på. Åker från Stureplans glittriga och ljusstrålande kvarter med pråligt upplysta skyltfönster och fasader mot Älgö, ska bli skönt att komma hem till mörkret, tystnaden, kanske stjärnfallen som som ska vara ikväll.
  Passerar Solsidan i dovt rödorangt sken, vägen svänger mjukt vänster och sluttar nedåt. Möts av ett bländande blåvitt sken, är månne snöplogen ute med strålkastarna på? Pupillerna drar ihop sig till minimum och det gör ont, riktigt ont i ögonen. Det är inte snöplogen eller något annat nattligt vägarbete, heller inget mystiskt ljusfenomen. Nej, det är den nya gatubelysningen. Ca var 20:de meter. På bägge sidor. Hela Älgö lyser klarare än ett billigt casino i Las Vegas utkanter. Jag är tacksam att jag inte kör. Bländad av mötande trafik, ok. Förblindad av gatubelysning, inte ok alls.
  Efter tre kilometers smärtsamt kisande, hoppas vi inte får möte, för vi skulle alla försvinna i skenet starkare än från en atombombsexplosion och säkerligen totalfrontkrocka, svänger limon äntligen av in på vår lilla väg på landet. Mörker. Helljus i normal luminens slås på. Inte ens tillnärmelsevis i närheten av gatlyktornas, och det här är ändå BRA strålkastare.
  Lugnet kommer krypande igen, bara pulsen som fortfarande slår upprört ekar i öronen, och banne mig om den inte ökar i styrka när insikten över att de ännu inte inkopplade lyktstolparna står lika tätt på vår lilla väg här på vad som nästan måste räknas som landet, som längs huvudvägen. Min hjärnas något berusande tillstånd, ja, jag erkänner, underhåller tanken att leka elektriker och klippa en kabel, kanske fälla en stolpe eller två.
  Här ute njuter vi av mörkret. Av att kunna se grannarnas belysning på andra sidan viken, det är rogivande. Av att vakna med solen (de gånger man har sovmorgon den här årstiden i alla fall), att kunna se stjärnorna, månen, himlen, ljusen från Saltsjöbaden på håll, solnedgångar. Jag vågar mig på att påstå att de flesta här ute tycker att mörkret är en del av charmen, njutningen. Vill man ha bright lights bor man inte här.
  Ett kliv ut på balkongen avslöjar vägar på andra sidan viken upplysta som skidbackar. Vansinnigt ocharmigt. En av de värre aspekterna av den här påtvingade strålglansen, skarpare än skenet på en fängelseingård i en hårdkokt amerikansk film, är att vi måste betala för det här, vare sig vi vill eller inte. Kan man uttrycka det en aning som Kent?:
"Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms 
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt"
fast byta ut Sverige mot Nacka kommun?
  För Nacka kommun, wtf tänkte ni på....?

Ett med naturen - del 3 aka Massakern på Älgö, eller Fy vilket kattgöra!

  Katten musen tiotusen! Någon som vet var det uttrycket kommer ifrån? Jag gör det inte, men kan kallt konstatera att det har ingenting med att katter kan fånga möss i alla fall.
  I morse blev jag förbryllad, när katten inte följde med mig in i badrummet som hon alltid brukar göra. Som den hönsmamma jag är smög jag runt och kikade efter henne, och fann henne ihopkurad på köksgolvet, stint stirrandes mot skåpet under diskbänken. Jaja, tänkte jag, en spindel eller något annat ohyggligt spännande, och gick och duschade. Sminkad och klar en stund senare, katten ligger kvar i samma position, och jamar nu  uppfodrande, öppna för tusan! Eftersom hon gillar att inspektera skåp och garderober så öppnar jag denna gång, varpå i skåpets innandöme en skugga med svans flyter snabbt mot skåpets bakre regioner och försvinner ner vid rören. Kattskrället störtar glatt in och jag tittar på.
  Efter en stunds absolut dödläge, inget händer på någon sida, kommer katten ut och jag stänger. Vi tittar på varandra, vad gör vi nu? Bäddar, klär på oss, förbereder frukost, illvrålar framför skåpet, katten alltså, jag vrålar inte så himla mycket. Sen öppnar jag skåpet igen, efter en del överläggande med min bättre hälft. Ut far mus, efter far katt, det pips, det dribblas, det ilas rakt in under våra klädställningar....Där fortsätts det petas med tassar, tänkbara anfallspositioner prövas medans vi tittar på från behörigt avstånd.  Sen blir det tyst och lugnt igen. Jägarkatten går runt runt......men var är musen? Jo, det listiga lilla djuret har pipit in i sovrummet och gömt sig bakom ett sängbord! Så medans katten ligger på sängen och lurpassar äter vi frukost med tämligen dålig aptit och lyssnar spänt. En hel del ytterligare överläggningar senare åker vi till jobbet. Jägarkatten, till den vi sätter vår tilltro, ligger fortfarande på sängen och väntar tålmodigt.
  Många timmar senare återvänder vi. Förväntningarna är på topp. Kommer huset att vara avspärrat med CSI-tejp, kommer det att vara blod på väggarna, pälstussar flygande som maskrosfrön för vinden, kommer vi att få svara på polisens frågor och sedan tillbringa natten med att torka bort musinälvor från inredningen?
  Hittar katten halvsovandes på soffan. Det är tyst, det är mörkt. Tänder upp lampor, hämtar en ficklampa, trampar försiktigt, vill ju inte gärna halka på en mushjärna. Ingenting. Ingenstans. Har hon ätit upp hela?
  Till slut, på ganska exakt samma ställe där vi lämnade det lilla livet i morse, ligger den och kurar, bakom sängbordet. Besvikelsen sköljer genom kroppen av en hel rad orsaker ni bara kan föreställa er. Fram åker sängborden, in i sovrummet åker en ytterst motvillig katt, igen åker dörren. Cigpaus på balkongen. Från sovrummet hörs ynkliga pip och mitt mordiska leende blir bredare och bredare för att fullständigt dö bort när det visar sig bara vara katten som inte alls vill vara instängd och jägaraktig och modig. Hon lägger sig på behörigt avstånd i sitt klätterträd. Kul leksak i morse morsan, men inte nu längre.
  Musfällor fram! Jo då, vi har såna, men vaddå, katter ska ju fixa sånt här, eller hur? Infångning och frisläppning är ett ämne som uppkommer men skrotas i brist på bra redskap. Fällor gillras, en med kattmat, en utan. Placeras strategiskt i sovrummet bakom stängd dörr. Sen löser vi korsord med öronen på helspänn! Inte ett ljud. Till slut går vi in. Jag lyfter försiktigt på gardinen vid det ställe där jag såg den sist. Har ni hört det ljudet som uppkommer när en mus kilar över golvet? Jag tänker inte beskriva det, ni får uppleva det själva. Ofta är det åtföljt av ganska höga pip, dock inte från musen. Hursom helst är det precis vad den gör, kilar över golvet in bakom nästa gardinlängd. Modig som jag är till skillnad från lilla katt tar jag ett steg ditåt, samma resultat, annan riktning. Det kan även hända att någon hoppade upp på sängen.
  SMÄCK!!!!! Rakt in i fällan, lilla vän. Klorna skrapar lätt mot golvet i dödsryckningarna och jag grips av ett konstigt svårmod. Vad har vi gjort? Iskallt mord, avrättning, så när dekapiterat. En liten klump i magen infinner sig allt. Vi stänger dörren en stund och låter livet övergå till något annat i lugn och ro för stackarn.
  Smyger sedan in med handskar, plastpåse (hade inte tid att bygga kista, ordna likbål osv) och kameran i högsta hugg. Makabert? Kanske, resultet ser ni här:

  Stackarn har fått en någorlunda hyfsad hädanfärd, och jag skriver det här medans ickejägarkatten fortsätter att halvdåsa. Välkommen till livet på landet!

Högst på önskelistan

  "Äntligen är den här" är det jag möts av när jag ramlar in på Tippen efter en hård arbetsvecka för att införskaffa lite vin (i box om någon undrade) halstabletter och glass, allt man behöver för en bra fredagskväll.
Vad var äntligen där då? Jo, saltismunkjackan! Som vi har väntat! Eller?
  Visste inte ens att den fanns att vänta på, men visst, det finns tröjor som det står Södermalm på, det har jag själv haft, så varför inte ståta med Saltsjöbaden över bröstet? Färgen är klassiskt blå, och på högra ärmen står årtalet 1891, det år som K.A Wallenberg köpte marken och började uppbyggnaden av det som i dag är Saltsjöbaden.
  Jag vill absolut ha en, så kära släkt, samla ihop 700 spänn, för det kostar den, mycket prisvärt får jag lov att säga, och ge mig en i julklapp, fast jag undrar hur många som förstår min ironi.

HOOM reklam

  Livet i villa är alltid intressant, bland annat får man reklam i brevlådan adresserad till "fastighetsägaren". Man känner sig faktiskt en aning rik och utvald, i alla fall när det är ett inplastat glossigt magasin med tyngd i, med texten exklusivt blablabla tryckt tvärs över. De där massutskicken däremot kan vi skippa, va?
  I det här fallet damp det i alla fall ner en HOOM. Inte Home, inte Room. Fråga nummer ett: hur ska detta uttalas? Det var min första reaktion. Den andra kom när jag bläddrade igenom dessa blanka sidor fyllda av väldigt riktad överklassreklam. Du kanske vet vad Slettvoll tillverkar? Inte jag, så denna helsida med en välklädd man som sitter utvräkt i en designad soffa med snygga prylar omkring sig undrar jag över, vad säljer man här? Möbler? Inredning? Kläder? Är det rent av en exklusiv frisörsalong? Hänvisning finns till på vilken adress man kan hitta detta i alla fall om man är nyfiken.
  Ytterligare reaktion infinner sig på sidorna där de lika exklusiva resetipsen breder ut sig. Särskilt en notis fångar mitt öga...."Vid floden blablabla ligger blablabla." Jaha, vilket land är vi i då? Förväntas man bara veta och ha koll, eller har den föga egentligen intresserade och förmodligen icke-råd-att-resa-alls skribenten glömt eller utelämnat denna lilla bit av information med flit? Märkligt.
  Försöker även läsa några artiklar. De plattityda superlativspäckade meningarna ligger platt på papprets glatta yta och försvinner sen i tomma luften. Jag letar på kommande sidor efter fortsättningen, men den är puts väck. Kanske precis som skribenternas egentliga intresse för själva förmedlandet i skrift? Det var säkert roligare att besöka dessa fantastiska platser och klämma på alla roliga prylar än att skriva om det. Gratis tidning = oavlönad wannabe personal? Kan vara så.

Bara vanligt vatten del 2

  Skorstensfan är borta nu, min lycka är total! Nu återstår bara att byta ut eventuellt fuktskadade takbjälkar, väggar, innertak, garderober etc och lägga in nytt golv och göra ett fräsigt dressingroom. Och självklart att se om tätningarna håller....Knappt en droppe på en vecka, men tittar jag ut samt på väderprognoser så utlovas det tilltagande regn och blåst, så nu blir det upp till bevis.
  Får jag lov att säga att utförarna gjorde i övrigt ett bra jobb, utom med städningen.... En rejäl bit gammal isolering, murbruksbitar, tunt fint damm över allt, vad tusan hade de dammsugaren till egentligen, tejp (ok, det är bonus!) skräpade kvar, och döm min förtjusning när jag upptäcker att vår nya golvmopp är full med bruksmuts.....men okej, min nemesis är borta för alltid, städa lite klarar jag, nu håller vi tummarna när regnet börjar falla.....

En helt vanlig helg

  Shoppa, laga mat, dricka vin, somna i soffan med ljus tända (värmeljus tackolov) lite sovmorgon, baka, köpa bromsbelägg till Passaten, handla på hälsokosten, hälsa på svärfar, tvätta Passaten, laga mat, dricka lite mer vin, titta på månen, lite sovmorgon med en bonustimme, konstatera att skittunnan behöver tömmas (resulterar i idiotsnabba duschar och rädsla för att spola i toaletten), bli hysterisk över spindlarna, tvätta två motorcyklar, byta däck på volvo, byta däck och bromsar på Passaten, rensa ur garaget, slå kindbenet i en hylla så det small, laga mat och dricka ytterligare lite mer vin framför Solsidan. Tur att en av mina bröder kallade mig Ylle & syster Yster, det kan väl inte tolkas som en förkortning? Jag måste vara som gjord för livet i Saltis.
  Hälsokostbutiken på Tippen var en härlig upplevelse, en förbindlig äldre herre som vänligt och lätt tafatt frågar om man hittar det man söker eller om hjälp önskas. Här finns dessutom allt mot allt du  kan komma på och lite till (det bor en liten hypokondriker i mig, jajamän!), till och med "sol"blekningsspray för håret som säkert försvann från övriga handeln för 15 - 20 år sedan, jag minns mamma köpte det. Genuint trevlig liten butik! Parkeringen på andra baksidan, den mot Saltsjöbanespåren, där var det ordning och reda! Knappt skönjbara p-rutor, men bilarna stod så prydligt nedanför de vajande, halvnedfallna reklamA1:orna för ICA.
  Ingen fiskbil denna helg dock, den var väl i Upplands Väsby, jag har hört att den kommer dit också. Privilegierade människor på den sidan stan också.

Oväntat besök

  Klockan är ca halv fyra på söndagseftermiddagen, jag avnjuter en varm, nåja, eftersom tvättmaskinen var i gång samtidigt så får man vara försiktig med varmvattnet, dusch efter en dust med spindelbarnen och deras j*vla morsa i garaget, då det ringer på dörren.
  Vem är det, undrar ni genast. (det där lät som något Maria Montazami skulle kunna yttra) Jo, här ute gör Fiskbilen hembesök. Som Glassbilen fast utan den vansinnigt irriterande trudelutt och med skillnaden att chauffören går och ringer på! Vad säger man, en service endast saltsjöbads-bor förunnad? Nu är ju det här Älgö i och för sig, men ändå. Jag är i alla fall förundrad och undrar om fisken var nyfångad och färsk, så här på en söndag. Här blir det i alla fall hemgjorda hamburgare till middag.

Bara vanligt vatten

  Skorstenen läcker....trots idoga försök att täta den på egen hand medelst plastsäckar, silvertejp och silikon...första försöket gick till så här:

  Medtag plastsäck, tejp o silikon. Klättra upp på taket med allt. Undvik att klämma dig i takluckan och få densamme i huvudet. Meka dit allt på lämpliga ställen efter bästa förmåga. Skrik sen högt: läck nu din jävel om du vågar! Ta en cig o bläng på den under tiden. Klättra ner, glöm inte grejerna, då måste man upp igen. Tillbringa sedan en dryg timme med att försöka få bort silikonet från händer o näsa (!). Klart! Det här funkade förvånansvärt bra! Men så här kan man ju inte ha det i all evighet....så offerter tog in, hantverkare kom och tittade, och nu ska eländet som stått oanvänd i 20 år ner, från tak ända ner till bottenplan, äntligen. Detta skulle skett i går, döm min lycka när det regnade....man ska tydligen inte öppna upp hål i taket när det regnar. Nytt försök på måndag, fingers crossed.

  Ett annat lyckorus infann sig förra helgen när jag hittade en pöl bakom kaminen. Sneglar uppåt och ser en rännil slingra sig längs kaminröret från, just det, taket! Takhelvete. Upp igen!! Denna gång med asfaltskitt, någon form av murslev och plashandskar! Blåsigt, regnet hängde i luften, lyckas denna gång både klämma mig duktigt och få takluckan i huvudet. Asfaltskitt har en härlig konsistens faktiskt, som tjock sirap eller melass, dock luktade det inte lika gott, men jag blev vansinnigt sugen på att baka något ändå. Hinner halvvägs med kletandet, regnskur. Ner igen. Äntrar taket vig som en elefant i nästa uppehåll och hinner faktiskt smeta ut resten av burken runt kaminrör, taklucka och lite fläckvis på väl valda ställen och skramla ner igen innan nästa skur. Orkade inte skrika den här gången. Hjälpte det? Nej...det gjorde ju inte det, så min innerliga förhoppning är nu att utvald skorstensrivare kan ta en kik på kamineländet också när han ändå är här. Dvs nästa gång det är tillräckligt bra väder.

  Och är det någon mer än alla professionella skorstensfejare som tycker det är hejdlöst kul och dumt att riva en gammal skorsten och murstock som som sagt stått oanvänd i nästan ett kvarts sekel med spisinsatsen inmurad bakom en vägg och aldrig kommer att användas mer, kommentera gärna det!  Jag lovar jag har svar på tal.

 

 

Parkera på baksidan

  Nu kommer kanske någon att tro att jag är sponsrad, men nu har jag varit och handlat lådvin igen på Systemet på Tippen.....
  Idag parkerade vi på baksidan. Där är det inte riktigt lika god ordning som på stora parkeringen framför, på baksidan kan du stå i princip hur som helst, framför en gångväg, ett varuintag, lite på trekvart, lite som du vill helt enkelt. Om det inte finns parkeringsskyltar uppsatta? Jo då, visst gör det det, men där, på baksidan, verkar anarki råda, och frågan är om eventuella parkeringsvakter letar sig dit, eller om det är som ett svart hål i parkeringsvärlden. Kanske vågar de sig inte dit, av rädsla för att bli utskällda av de mindre bemedlade i Saltis, för bilparken där, på baksidan, var inte av absolut senaste årsmodell av vräkiga Lexusar, slimmade Porschar och blankpolerade Audisar, som det gärna glassas med på framsidan, nej, där fanns Passater (världens bästa bil!) Kior, Hyundaier, och till och med en Seat representerade! Plats fanns det i alla fall även för vår för tillfället inte så välputsade Passat, men inte på någon ruta....det gör mig alltid lite nervös, att inte parkera rätt....sån är jag.
  Systemet ja!! Underbart ställe, kära ni! Jag kan nämna att lådvin, denna enastående uppfinning, är ganska underrepresenterad här. Det är klart att det finns, men inte i riktigt samma utsträckning, och prisklasserna är i en annan liga också. Naturligtvis kan du hitta en 149-kronors box här också, men det är när man kommer nära 200-strecket som sortimentet breder ut sig.
  Idag skulle vi ha både rött och vitt. Det vita hittades snabbt, en favorit nära 200-kronorsstrecket, och på denna korta tid hann en expedit fråga om han kunde hjälpa till med något. Jag tror aldrig jag har råkat ut för det på något Systembolag tidigare. Någonsin. Knappt ens på den tiden när det inte var självplock.
  När detta händer står jag och läser på de röda vinerna, varför inte testa något nytt liksom. När min man ansluter till mig från andra sidan hyllan med vitvinet i ett säkert grepp råkar jag stå och titta på de lite dyrare vinerna. Undrar om det var avgörande för vad som hände sen.
  Samme expedit frågar nu mig, fastän han nyss frågat min man, om jag önskade någon hjälp. Kanske flög fan i mig, men jag sa ja visst, kan du rekommendera något? Gärna något som är flexibelt, passar till flera olika rätter. Gissa vad han svarar? Jo: Du vill alltså ha något flexibelt och fint. Ingen fråga, ett lugnt konstaterande. Det var på det berömda håret att vi brast ut i gapskratt och vek oss dubbla på fläcken! Flexibelt och FINT!  Var det min högst tillfälliga placering framför hyllan som utlöste denna kommentar? Kanske.
  Tips fick jag i alla fall, och vi kom där i från med redan utvalt vitt vin, och ett rött ur den dyrare klassen. Jäkligt fin låda var det i alla fall, hoppas det smakar fint också.
  Bilen stod kvar, orepad och olappad, på baksidan.

Ett med naturen del 2

  är en inte riktigt lika charmig historia.....Huset är av lite äldre modell, lite hålrum, lite fukt, inte minst vid den murstock som bara stått i 20 år utan att bli använd (bara det är en historia för sig). Det sägs ju att om det finns spindlar i huset, så är det ett friskt hus. Jaha, då kan jag högljutt deklarera att vårt hus är friskt som en nötkärna och kommer att bli äldre än de där grekiska uråldringarna på yoghurtförpackningarna. Det finns spindlar i storlekarna pyttefjun till modeller som liknar den i Sagan om Ringen (vilken av filmerna minns jag inte) eller Aragog i Harry Potter. Kanske borde sätta upp en sån där "Här vaktar jag" skylt på ytterdörren med ett foto från bergrummet, eller garaget kanske? Borde vara effektivt! Eller varför slösa tid på att göra en skylt, de hänger ju där ändå, väntandes och dreglandes, som brats vid Stureplan. Är du spindel, då är det här The Place!
  Visste du förresten att alla spindlar är giftiga, även de vi har i lilla Svedala? Oftast märker vi inte giftet eftersom de flestas käkar inte är starka nog att bita hål på oss, men visst kan man få allergiska reaktioner. Är man till exempel allergisk mot getingar ska man akta sig för Stor Husspindel, då kan det komma att krävas antibiotika minsann. Jag tar det säkra före det osäkra och aktar mig för samtliga.
  Gråsuggor har vi också, vidriga små kryp. Eller mellanstora.... De är ofarliga, men äckliga. De ÄLSKAR stora fuktiga murstockar och sprickor i kakel. Måttligt mysigt, och dessutom är de där fiffiga klisterfällorna man kan få från Anticimex tydligen lite hala för de sju snabba jäkla benparen de har. Men skam den som ger sig!!!!
  Nu har Myrnix införskaffats och strötts ut på vansinnigt strategiska ställen, you're going down bitches var mitt glada (jaja, kanske en smula elaka) stridsrop. Döm också min förvåning då jag kikade in i de klisterfällor som ställts ut när vi flyttade in, till synes verkningslösa, var fullsmetade med både det ena och det andra. Tro mig, jag gjorde ingen närmare inventering, men både stora och små husspindlar; check! gråsuggor; check! Andra kryp? Ingen aning, men säkert! Placerade ut några nya också. Just in case.
  Bilder klarar vi oss utan idag, eller hur?

Ett med naturen

 Kommer ni i håg det programmet, Ett med naturen? Arne Weise som med försök att göra sin röst intresserad beskriver lejonen på savannen? Åtminstone har det fastnat som ett begrepp hos mig, och är det inte helt fantastiskt, att kliva upp en lördag och kunna fotografera rådjur från köksfönstret?

Hur coolt som helst! Det kan man kalla Ett med naturen tycker jag :-)

En helt vanlig fredagkväll

  Nytt besök på Tippen. Säger man så förresten här ute? På Tippen, i Tippen, vid Tippen? Skit samma, om någon har åsikter så får ni väl säga till. Remember, jag är inte härifrån, jag har också suttit i bilkön från helvetet och har PMS.
  Ska bara stanna till på hemvägen och fixa lite småsaker. Första stoppet: hämta ut mitt paket på Ica. Står i kön och väntar snällt, känner mig rätt snygg faktiskt, trots att både klänning och jacka är från HM. Ok, scarfen också faktiskt. Och strumporna. Framför mig står en kvinna och väntar snällt hon också. Hennes kappa kommer från Cerruti, på handväskan finns något flådigt märke som får det att svindla för mitt illa behandlade Visa-kort djupt ner i min väskas inre. Jag kan lova att strumporna inte var från HM, och just när jag börjar känna av det där mindrevärdeskomplexet (varför då, egentligen?!) så ser jag att hon har duktiga lerfläckar på skorna, då känns det faktiskt rätt bra igen. Hur mycket pengar du än lägger på din utstyrsel, så kan du inte skydda dig mot smuts på skorna!
  Ser också att det faktiskt finns en hel tidskrift tillägnad Porsche....tänk va! Båtbörsen och Veteranbörsen (för bilar) verkar också vara storfavoriter, står i lagom höjd och de få nummer som finns kvar står på trekvart.
  Sen gick jag till Willys för att köpa cig i limpa. Se det gick inte, då skulle ju han i kassan vara tvungen att stänga den för att gå och titta efter, för någon annan personal fanns det ju inte i hela butiken som han kunde ringa på.
  Men dagens favorit är nog ändå damen på Systemet. Kan en person vara shabby chic? Hur som helst, hon var det, och ställer sig nästan ovanpå mig i kön.  I händerna har hon fyra vinflaskor, ingen korg. Snäll svensk som jag är makar jag mig lite åt sidan och langar upp min vinbox när det börjar dra ihop sig. Det finns bara en sån där pinne ni vet, som man lägger mellan sina och nästa kunds varor. Jag brukar vara snäll att lägga en bakom mina, lite vänlighet kan ju inte skada liksom, men finns det ingen extra så är det svårt. Så när expediten rullar fram mittvin, så slänger hon sig, ungefär lika snabbt som en kobra men med samma smidighet som en elefant och hugger tag i pinnen och smäller den så hårt i bandet bakom min stackars box att jag tror hela disken ska rämna, och langar upp sina flaskor. På en står det Regatta Bay Reserve. Av någon anledning finner jag det hejdlöst roligt, liksom det faktum att på hennes käkparti hade en vaxning suttit som en keps. Mitt fel att hon inte tog en korg? Skulle inte tro det. Att dock expediten seriöst såg ut som Wierd Al Yankovic, det var nästan som en liten belöning.
  Nu jäklar ska det drickas lådvin, skål och gokväll!

Nyinflyttad

  Som nyinflyttad i Saltsjöbaden, Älgö närmare bestämt, sedan snart fyra veckor, kan en hel del saker konstateras, sådant som jag nästan trodde bara kunde se i Solsidan på tv till exempel, segways är ett lysande exempel!
  Jag är ledsen, men det ser hemskt töntigt ut att försöka göra en rivstart med en sådan på parkeringen utanför Tippen centrum, även om du har chinos, dunväst och keps på dig...Det är jättekul när Fredde kör ner och käkar korv på sin träningsrunda men handla på Tippen? Njae. Hittills har jag dock bara sett två, men det blir säkert fler.
 Jag kan också konstatera att det finns gamla tanter, förlåt damer, av den stammen som stannar och synar dig uppifrån och ner, nerifrån och upp när du kommer i mc-kläder, ganska varm efter att ha letat i dryga 20 minuter efter vanligt salt på Ica, där det inte bara finns lite olika sorters salt som i en vanlig välsorterad matvarubutik, nej då, här finns en hel hylla! Jajamänn! Väl dold var den dock, salthyllan.
  Välkommen till Saltsjöbaden!