Ska bara poppa in på Tippen på hemvägen och köpa lite bröd. Ni vet hur det är, långa köer, man vill bara hem fort, så jag fulparkerar lite, tänker som man inte ska; "det går fort!" Öppnar bildörren, missar stenmuren med en halv millimeter och trampar rakt i en vattenpöl. Nåja, hellre blöta skor än en repad dörr.
In och handlar, ut igen, trampar i vattenpölen, den hade gått att undvika! Nå, hopp i bil, börjar försiktigt backa, upp hoppar en tant från ingenstans, det höll på att gå illa. Fortsätter backa, nej, inte det, en bil, en till, en till och ett helt gäng till. Försöker sedan backa över en pappa med en hel skock ungar. Sen kommer nästa gäng med bilar. HaHA, till slut kommer jag minsann ut och fräser iväg. Dunk, där var det visst ett hål, hoppas fälgen klarade sig. Tvärnitar sedan för någon som bestämmer sig för att fickparkera utan att kolla backspegeln först.
Klarar mig sedan ända till Solsidan innan jag får tvärnita igen, denna gång för en mamma som står och packar in sin skock med ungar i bilen från den sida som är ut mot trafiken. Men hur tänkte du nu?! Halva Saltis får stå i kö, och hur säkert känns det, egentligen?! Resten av vägen går smärtfritt, otroligt nog.
Piece the recistance i dagens äventyr är att jag på frågan "Var det bra så?" svarade "Nej, en trisslott tack, helst en med vinst." Hur tänkte JAG där?! Behöver jag säga att det var ingen vinstlott. Undrar om jag kan gå tillbaka och klaga?
tisdag 24 september 2013
måndag 23 september 2013
Hur man spacklar, en tutorial a la fru Sparell
Innan du börjar spackla ska alla gipsplattor vara på plats. Gipsdamm sprider sig blixtsnabbt och överallt, och själva plattorna går lätt sönder, både lite i hörnen i bland (de är ju tunga!) och lite när man skruvar också. När de väl är säkrade kan man börja spackla.
Införskaffa lämpligt spackel, i detta fall den där med det röda locket och tillägget Lätt Hand i produktnamnet. Hur menar de egentligen, vaddå lätt hand, det är tungt som attans och man får trycka ganska duktigt för att få ett något sånär resultat.
Slit upp locket och sleva upp en duktig klump av den sträva gråvita massan på en spackelspade. Ta en annan, lite mindre spackelspade, för till exempel skruvhål och mindre åtgärdsområden, och smeta på rejält. Men inte för mycket. Fast inte för lite heller. Försök få det så jämt och fint som bara möjligt är. Tappa under tiden spackel omkring dig på golvet och kläderna, trampa gärna i det för säkerhets skull. En god idé är att täcka golvet innan du börjar.
Det är faktiskt skitsvårt att täcka till och med ett litet skruvhål snyggt, på något vis lyckas det bli bubbligt och så bildas det vips ett litet hålrum! Spackla skarvar med remsa är inte heller något man gör med ena handen bakbunden direkt. Med bred spackelspade, om det nu heter så, smetar man ut ett jämnt lager spackel längs hela skarven, sen lägger man med finess på pappremsan (papp är för proffs, den andra rutnätade för hemmafixare! hette det på Bygg-Ole, egentligen ett besök som förtjänar ett eget inlägg...) och liksom limmar dit den med ett nytt lager spackel ovanpå. Naturligtvis jämnt och snyggt, och det är jättelätt att måtta dit remsan precis över skarven man precis har täckt med spackel. Dessutom ska man liksom stryka dit remsan med spackelspaden så det inte bildas luftbubblor. Del av en kaka!
Steg två är att slipa. Det du spacklade så vackert och slätt och proffsigt i går, så där snyggt så att det säkert bara skulle behövas gå förbi med slipkloss, är idag ruggligt och håligt, och du undrar om någon under natten gått och saboterat ditt mästerverk. Men tro inte att du kan smeta på nytt spackel direkt! Icke, det måste slipas först!
Nästa goda idé är att plasta in alla öppningar till resten av huset så den är tätare än en luftsluss i rymden, INNAN du börjar slipa. Slipdamm sprider sig ännu snabbare och fastnar ännu bättre än gipsdamm, tro mig! Det biter sig fast så när du ska städa bort det får du våttorka både två och tre gånger om det vill sig illa. Eller så är du som jag lite optimistiskt och kör på tills du är lika vitpudrad som en sockermunk och kan bokstavligt talat försvinna i omgivningen. Det är tungt, en konst att få det så slätt och jämt som möjligt, och mina armar vill fortfarande inte riktigt ta upp bekantskapen med mig. Sen kan du bättra på skavankerna du åstadkom i går! När du är klar för dagen kan du luta dig tillbaka med tillfredsställelsen över att ha gjort ett fantastiskt jobb och se fram emot att göra om exakt samma sak i morgon.
Så här ser det ut hemma just nu:
Det går framåt, jag lovar, ge inte upp, en vacker dag är det dags att börja måla, undrar om jag hinner det innan det är oktober...
Införskaffa lämpligt spackel, i detta fall den där med det röda locket och tillägget Lätt Hand i produktnamnet. Hur menar de egentligen, vaddå lätt hand, det är tungt som attans och man får trycka ganska duktigt för att få ett något sånär resultat.
Slit upp locket och sleva upp en duktig klump av den sträva gråvita massan på en spackelspade. Ta en annan, lite mindre spackelspade, för till exempel skruvhål och mindre åtgärdsområden, och smeta på rejält. Men inte för mycket. Fast inte för lite heller. Försök få det så jämt och fint som bara möjligt är. Tappa under tiden spackel omkring dig på golvet och kläderna, trampa gärna i det för säkerhets skull. En god idé är att täcka golvet innan du börjar.
Det är faktiskt skitsvårt att täcka till och med ett litet skruvhål snyggt, på något vis lyckas det bli bubbligt och så bildas det vips ett litet hålrum! Spackla skarvar med remsa är inte heller något man gör med ena handen bakbunden direkt. Med bred spackelspade, om det nu heter så, smetar man ut ett jämnt lager spackel längs hela skarven, sen lägger man med finess på pappremsan (papp är för proffs, den andra rutnätade för hemmafixare! hette det på Bygg-Ole, egentligen ett besök som förtjänar ett eget inlägg...) och liksom limmar dit den med ett nytt lager spackel ovanpå. Naturligtvis jämnt och snyggt, och det är jättelätt att måtta dit remsan precis över skarven man precis har täckt med spackel. Dessutom ska man liksom stryka dit remsan med spackelspaden så det inte bildas luftbubblor. Del av en kaka!
Steg två är att slipa. Det du spacklade så vackert och slätt och proffsigt i går, så där snyggt så att det säkert bara skulle behövas gå förbi med slipkloss, är idag ruggligt och håligt, och du undrar om någon under natten gått och saboterat ditt mästerverk. Men tro inte att du kan smeta på nytt spackel direkt! Icke, det måste slipas först!
Nästa goda idé är att plasta in alla öppningar till resten av huset så den är tätare än en luftsluss i rymden, INNAN du börjar slipa. Slipdamm sprider sig ännu snabbare och fastnar ännu bättre än gipsdamm, tro mig! Det biter sig fast så när du ska städa bort det får du våttorka både två och tre gånger om det vill sig illa. Eller så är du som jag lite optimistiskt och kör på tills du är lika vitpudrad som en sockermunk och kan bokstavligt talat försvinna i omgivningen. Det är tungt, en konst att få det så slätt och jämt som möjligt, och mina armar vill fortfarande inte riktigt ta upp bekantskapen med mig. Sen kan du bättra på skavankerna du åstadkom i går! När du är klar för dagen kan du luta dig tillbaka med tillfredsställelsen över att ha gjort ett fantastiskt jobb och se fram emot att göra om exakt samma sak i morgon.
Så här ser det ut hemma just nu:
Det går framåt, jag lovar, ge inte upp, en vacker dag är det dags att börja måla, undrar om jag hinner det innan det är oktober...
söndag 22 september 2013
It's all fun and games 'til someone gets poked in the eye with a rollerskaft
Taket håller tätt, min lycka är obeskrivlig. Efter ett antal dagar med trevliga, driftiga och duktiga hantverkare på plats där vi har fått dammsuga hela huset vid dagens slut pga allt skräp som letat sig ner genom innertaket, dvs efter mörkrets inbrott då de inte kunde arbeta längre, vilka hantverkare gör det förresten, kommer klockan 7 på morgonen och arbetar till solen går ner och det blir mörkt? Fantastiskt!
Hur som helst, snickarna slet som tusan och har rivit bort allt gammalt, och lagt ny isolering, vindpapp, ångspärr och råspont, takläggarna har bytt huvar och lagt fin papp som är svetsad efter alla konstens regler. Klart innan alla ösregn kom. Igen, makalöst. Inte en droppe vatten inne. Fast jag fick skrämselhicka när jag hade råkat spilla lite utan att märka det...
Vindskivorna är också bytta. De byttes sist, när allt annat var klart. Den brillianta idén var att måla dem innan de sattes upp, det är ju inte helt enkelt att komma åt. Färg och allt köptes, hem och börja hela proceduren med olja, grundning och sedan två lager färg. Detta tajmades in i minsta detalj och minut med alla torktider. Sista lagret målades på i beckmörker, regn hängandes i luften med extralampa halv tio en söndag kväll, så det skulle vara klart att sätta upp på måndagen om vädret höll. Det gjorde det inte, men på fredagen, då skulle de upp! Glada snickare kommer med vindskivor. Varför det, de var ju redan på plats, målade och klara?! Icke, det visar sig att nymålade fina plankor hade fel dimension och nya hade därför införskaffats. Man kan nog inte lämna tillbaka vackert knallblå plankor misstänker jag... Så om någon är intresserad, hör av dig!
Råsponten då måste ju också målas. Det är ju ett ganska rejält överhäng på taket, och det är brant här, ingen lätt match att komma åt med andra ord. Grundoljning påbörjades, olja tog slut, ny olja köptes in, och idag oljades resten in. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Det syns kanske inte på bilden, men det var så svindlande att jag mådde illa. Notera säkerhetslinan och att fotografen fick stå och hålla i mina ben som skakade som en centrifug. Därav rubriken, det är svårt att balansera och försöka att inte peta ut ögonen på livvakten nedanför! Livlinan hänger kvar också, som en snara, en makaber liten vink till döden och säkert undrande grannar. Baksidan gick bra, där kunde jag nästan stå på marken, men på stege, på balkongen, nej, det var måttligt spännande, nota bene att bilden inte visar högsta punkten, som också är belägen i linje med balkongräcket.
Män sägs vara modigare än oss kvinnor, och min man fick bevisa just detta när sista sektionen oljades medelst lång stege från marken.
Här får man en liten aning om husets höjd, balkongen ligger med golvet i höjd med stockarna, till vänster om bilden. En nätt fallhöjd på dubbla husets höjd eftersom det stupar ner mot vägen där. Tack och lov för min modiga man! Jag hade nog kräkts längs hela väggen och ner i luftvärmepumpen. En hyllning till min makes mod och att andra kortsidan gick att komma åt genom fönstren. Ikväll njuter jag av utsikten med bägge fötterna på golvet, inomhus och tacksam, nu är det bara tre vändor kvar.
Hur som helst, snickarna slet som tusan och har rivit bort allt gammalt, och lagt ny isolering, vindpapp, ångspärr och råspont, takläggarna har bytt huvar och lagt fin papp som är svetsad efter alla konstens regler. Klart innan alla ösregn kom. Igen, makalöst. Inte en droppe vatten inne. Fast jag fick skrämselhicka när jag hade råkat spilla lite utan att märka det...
Vindskivorna är också bytta. De byttes sist, när allt annat var klart. Den brillianta idén var att måla dem innan de sattes upp, det är ju inte helt enkelt att komma åt. Färg och allt köptes, hem och börja hela proceduren med olja, grundning och sedan två lager färg. Detta tajmades in i minsta detalj och minut med alla torktider. Sista lagret målades på i beckmörker, regn hängandes i luften med extralampa halv tio en söndag kväll, så det skulle vara klart att sätta upp på måndagen om vädret höll. Det gjorde det inte, men på fredagen, då skulle de upp! Glada snickare kommer med vindskivor. Varför det, de var ju redan på plats, målade och klara?! Icke, det visar sig att nymålade fina plankor hade fel dimension och nya hade därför införskaffats. Man kan nog inte lämna tillbaka vackert knallblå plankor misstänker jag... Så om någon är intresserad, hör av dig!
Råsponten då måste ju också målas. Det är ju ett ganska rejält överhäng på taket, och det är brant här, ingen lätt match att komma åt med andra ord. Grundoljning påbörjades, olja tog slut, ny olja köptes in, och idag oljades resten in. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Det syns kanske inte på bilden, men det var så svindlande att jag mådde illa. Notera säkerhetslinan och att fotografen fick stå och hålla i mina ben som skakade som en centrifug. Därav rubriken, det är svårt att balansera och försöka att inte peta ut ögonen på livvakten nedanför! Livlinan hänger kvar också, som en snara, en makaber liten vink till döden och säkert undrande grannar. Baksidan gick bra, där kunde jag nästan stå på marken, men på stege, på balkongen, nej, det var måttligt spännande, nota bene att bilden inte visar högsta punkten, som också är belägen i linje med balkongräcket.
Män sägs vara modigare än oss kvinnor, och min man fick bevisa just detta när sista sektionen oljades medelst lång stege från marken.
Här får man en liten aning om husets höjd, balkongen ligger med golvet i höjd med stockarna, till vänster om bilden. En nätt fallhöjd på dubbla husets höjd eftersom det stupar ner mot vägen där. Tack och lov för min modiga man! Jag hade nog kräkts längs hela väggen och ner i luftvärmepumpen. En hyllning till min makes mod och att andra kortsidan gick att komma åt genom fönstren. Ikväll njuter jag av utsikten med bägge fötterna på golvet, inomhus och tacksam, nu är det bara tre vändor kvar.
fredag 6 september 2013
Bara vanligt vatten - del 3
Äntligen är det dags. På måndag kommer takläggarna att sätta igång. Efter flertalet företag som varit här och tittat, flertalet offerter med änu fler motfrågor, ytterligare frågor, än mer offertuppdateringar, så blir det slutligen ett nytt tak. Äntligen en god nattsömn, inga mer spända axlar när regnmolnen drar ihop sig och det börjar smattra, inga nervösa kontroller och utsättning av hinkar.
Idag är det fredag, och dagen började kl 700 med leverans av container. Hela taket måste rivas, en luftspalt konstrueras och så på med ny isolering, ångspärr, underlagspapp, råspont och nytt ytskikt med diverse tillbehör. Fuskbygget till taklucka åtgärdas också.
Att få upp en 20 kubik stor container på vår uppfart gick nästan bra. Chauffören är dagens vardagshjälte trots att han gav upp då han inte kunde få containern nära nog, och sedan såg till att det kom ut två mindre containrar. Chaufför nummer två får dagens risochspöstraff, eftersom han backade av två av lampstolparna, j*vla klantarsel och sedan bara drog.
Igår levererades en stor hög byggmaterial av en tjej i stor lastbil. Lastbilens emblem hade hon själv ordnat, och istället för en MAN så var det en DAM. Så coolt så jag inte finner ord, respekt hela vägen!
Idag lyftes allt material upp av en kranbil på taket. Lite nervös är jag, för det var mycket grejer, och tungt, så jag ber en bön att taket håller, och att vädret håller också.
Solen har precis glidit ner under en orangeglödande horisont, hösten närmar sig, och äntligen kan jag slappna av (nästan i alla fall, det är varken påbörjat eller klart....) inför eventuellt höstrusk...
Idag är det fredag, och dagen började kl 700 med leverans av container. Hela taket måste rivas, en luftspalt konstrueras och så på med ny isolering, ångspärr, underlagspapp, råspont och nytt ytskikt med diverse tillbehör. Fuskbygget till taklucka åtgärdas också.
Att få upp en 20 kubik stor container på vår uppfart gick nästan bra. Chauffören är dagens vardagshjälte trots att han gav upp då han inte kunde få containern nära nog, och sedan såg till att det kom ut två mindre containrar. Chaufför nummer två får dagens risochspöstraff, eftersom han backade av två av lampstolparna, j*vla klantarsel och sedan bara drog.
Igår levererades en stor hög byggmaterial av en tjej i stor lastbil. Lastbilens emblem hade hon själv ordnat, och istället för en MAN så var det en DAM. Så coolt så jag inte finner ord, respekt hela vägen!
Idag lyftes allt material upp av en kranbil på taket. Lite nervös är jag, för det var mycket grejer, och tungt, så jag ber en bön att taket håller, och att vädret håller också.
Solen har precis glidit ner under en orangeglödande horisont, hösten närmar sig, och äntligen kan jag slappna av (nästan i alla fall, det är varken påbörjat eller klart....) inför eventuellt höstrusk...
Vi hade i alla fall tur med vädret
Resten av semestern dåuppdatera bloggen oftare, så det inte blir så massiva stycken....tilll nästa gång kanske!!
Det har i alla fall åkts en himla massa båt, solats och badats och haft det ljuvligt, förstört hår till följd av en hempermanent (don't try that at home)har räddats av min underbara svägerska, det har grillats, skränig allsång spridits över grannskapet och äntligen har renoveringen av det blivande dressing roomet påbörjats! Strax innan månadsskiftet juli-augusti drog vi igång, med tre semesterveckor kvar tänkte jag att det är lugnt! KLäderna på plats i splitternya garderober mot nymålade väggar och vacker nylagt golv lagom till jobbet börjar igen. HA! Samma hårräddande svägerska sa glatt att har ni målat i oktober så är ju det bra, jag får nog bekänna färg och inse att hon hade rätt....
I upp till härliga 35 graders solgass, en härlig week-end i Hutsfred mitt i allt var ett välkommet avbrott, där vi bland annat bevittnade den årliga veteranmopedsparaden, tvingades vi att riva inte bara några gipsplattor, inertak och golvet, utan allt. Jag menar allt. Tak upp till råspont som var i princip helt svart, genom fuktig ångspärr och fullkomligt vidrig isolering, ut till ytterväggarnas stockar och ner till trossbotten som inte ens fanns. Bara några lösa spjälor som låg utslängda mellan reglarna som avskärming ner mot; japp, bergrummet och gråsuggerummet. Golvisoleringen var lika, om inte värre, vidrig som den i taket, och i ytterväggen hittades ett övergivet bisamhälle och fyra getingbon. Hurra.
Ungefär sjuttiofemton turer har gjorts till Bygg-Ole ca 20 minuter bort, ibland fler gånger per dag. Allt från virke till isolering och klorin och mögeldöd har införskaffats. Det sistnämda har väggarna skurats och behandlats med, better safe than sorry. Isoleringen lämnade vi tillbaka.
Timmerhus ska med fördel isoleras med linisolering! Fantastiskt material! Man behöver varken handskar, skyddsglasögon, andningsskydd eller heltäckande kläder! I love it! Att det däremot ser lite ut som en höskulle efteråt och att hösnuvan gjorde sig påmind, mindre problem. Har även drevat här och var med lindrev. Fantastiskt.
Dock kan konstateras, att en ensam tjej som balanserandes i ett pallstallage för att ta ner 22 kilos golvspånplattor helt ensam, INTE får någon hjälp, trots att det finns både personal och övriga kunder precis intill. Tack för hjälpen grabbar, ni är ena riktiga gentlemän! Inte så att jag inte kan själv, men hallå...
Apropå tjejer så har vi genom försäkringsbolaget gjort ett kraftfullt försök att bli av med gråsuggorna. Ytterligare en snygg ung tjej kommer ut och sprider ut medel på hela nedervåningen. (Minns Massakern på Älgö) Varför är det unga tjejer? Bittra gamla gubbar hade jag förstått, såna som inte ens blir berörda av kryp, men tjejer? Ska inte vi vara lite sjåpiga? Nya tider, tuffa, starka och bangar inte för något, helt uppenbart! Dock är resultatet inte helt tillfredsställande.
Exakt här ska jag ge rådet att inte balansera en laptop i knät uppkrupen i soffan, drickandes vin samtidigt som du skriver blogginlägg. Tack älskling!!
Nu finns det i alla fall innertak, ett riktigt golv, takstockarna är målade härligt fuchsiafärgade och vi har börjat sätta gipsplattor på väggarna. Sen ska bara sovrummet göras i samma veva också. Kanske oktober är realistiskt, trots all optimism.
Det har i alla fall åkts en himla massa båt, solats och badats och haft det ljuvligt, förstört hår till följd av en hempermanent (don't try that at home)har räddats av min underbara svägerska, det har grillats, skränig allsång spridits över grannskapet och äntligen har renoveringen av det blivande dressing roomet påbörjats! Strax innan månadsskiftet juli-augusti drog vi igång, med tre semesterveckor kvar tänkte jag att det är lugnt! KLäderna på plats i splitternya garderober mot nymålade väggar och vacker nylagt golv lagom till jobbet börjar igen. HA! Samma hårräddande svägerska sa glatt att har ni målat i oktober så är ju det bra, jag får nog bekänna färg och inse att hon hade rätt....
I upp till härliga 35 graders solgass, en härlig week-end i Hutsfred mitt i allt var ett välkommet avbrott, där vi bland annat bevittnade den årliga veteranmopedsparaden, tvingades vi att riva inte bara några gipsplattor, inertak och golvet, utan allt. Jag menar allt. Tak upp till råspont som var i princip helt svart, genom fuktig ångspärr och fullkomligt vidrig isolering, ut till ytterväggarnas stockar och ner till trossbotten som inte ens fanns. Bara några lösa spjälor som låg utslängda mellan reglarna som avskärming ner mot; japp, bergrummet och gråsuggerummet. Golvisoleringen var lika, om inte värre, vidrig som den i taket, och i ytterväggen hittades ett övergivet bisamhälle och fyra getingbon. Hurra.
Ungefär sjuttiofemton turer har gjorts till Bygg-Ole ca 20 minuter bort, ibland fler gånger per dag. Allt från virke till isolering och klorin och mögeldöd har införskaffats. Det sistnämda har väggarna skurats och behandlats med, better safe than sorry. Isoleringen lämnade vi tillbaka.
Timmerhus ska med fördel isoleras med linisolering! Fantastiskt material! Man behöver varken handskar, skyddsglasögon, andningsskydd eller heltäckande kläder! I love it! Att det däremot ser lite ut som en höskulle efteråt och att hösnuvan gjorde sig påmind, mindre problem. Har även drevat här och var med lindrev. Fantastiskt.
Dock kan konstateras, att en ensam tjej som balanserandes i ett pallstallage för att ta ner 22 kilos golvspånplattor helt ensam, INTE får någon hjälp, trots att det finns både personal och övriga kunder precis intill. Tack för hjälpen grabbar, ni är ena riktiga gentlemän! Inte så att jag inte kan själv, men hallå...
Apropå tjejer så har vi genom försäkringsbolaget gjort ett kraftfullt försök att bli av med gråsuggorna. Ytterligare en snygg ung tjej kommer ut och sprider ut medel på hela nedervåningen. (Minns Massakern på Älgö) Varför är det unga tjejer? Bittra gamla gubbar hade jag förstått, såna som inte ens blir berörda av kryp, men tjejer? Ska inte vi vara lite sjåpiga? Nya tider, tuffa, starka och bangar inte för något, helt uppenbart! Dock är resultatet inte helt tillfredsställande.
Exakt här ska jag ge rådet att inte balansera en laptop i knät uppkrupen i soffan, drickandes vin samtidigt som du skriver blogginlägg. Tack älskling!!
Nu finns det i alla fall innertak, ett riktigt golv, takstockarna är målade härligt fuchsiafärgade och vi har börjat sätta gipsplattor på väggarna. Sen ska bara sovrummet göras i samma veva också. Kanske oktober är realistiskt, trots all optimism.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)