Nu var det ju ett tag sen. Igen. Händer det inget här ute? Har jag vant mig vid att bo här så pass att jag blivit avtrubbad, eller än värre, som de andra? De där i Älgömaffian? Jo då, det är ett känt begrepp tydligen. Så pass att de som ingår i denna klick av människor fått ett helt skolschema att skjutas på, så att skolstarten passar deras egna arbets(lattefika?)tider bättre. Makalöst, jag trodde att det var fredligt här ute.
På ICA på Tippen är det mindre fredligt, i alla fall på fredagar. Som bekant är det ju provsmakningsdagen no 1. Tio steg innanför entrén står skaldjursvagnen, fullastad med humrar och skagenröra, som pytsas upp på små snittar av levainbröd. De är sjukt goda de där små snittarna, det erkänner jag.
Jag som glider in, vansinnigt kissnödig efter 1½ timme i bilkö (vad är det med Stockholmstrafiken?!) ska bara ha lite riven ost. Fredagstacos kräver detta. Eftersom snittarna i vanlig ordning är slut försöker jag så smifigt som möjligt ta mig förbi och krockar ofelbart med en yngre tjej, som högtravande utbrister "oh ursäkta MIG" och en tant i pälsbrämad cape. Tanten muttrar och lyckas med konststycket att se ner på mig trots att jag är minst huvudet längre, även utan klackar.
Fångar upp min ost och slingrar mig mot kassan, och hör nämnda tant kristallklart över sorlet beklaga sig över att folk inte har något hyfs, ska det vara så svårt att flytta på sig, och släppa fram bättre folk. Jominsann, bättre folk.
Når kassan före henne med lite list, och tittar nyfiket på inköpen damen framför mig radar upp på bandet. Här jäklar ska det ätas skaldjur för hela slanten. Hela slanten är 950 spänn, och består av tre humrar och en liten burk skagenröra. Tillhör hon också det bättre folket? Vänligt överräcker hon sin bonuscheck till kassörskan. Den är på 600 kronor. Vadihelahalva? 600? När det är sommaruppehåll och vi våldshandlar, lyckas vi i bästa fall komma upp i 75 riksdaler! Vad tusan har hon handlat? Blygsamt betalar jag mina 25 bagis och travar förundrat mot utgången, bakom en äldre gentleman iför tweedkavaj, för korta trådslitna kostymbyxor och blankputsade välanvända loafers av årgång 1982. Kan ge mig tusan på att han också tillhör gruppen bättre folk med ärvda pengar, de som förvaltas genom att använda kläderna tills de faller i bitar och spenderar på saker som är viktiga, kanske skaldjur och champagne.
Dömer jag hårt och drar många över samma kam? Ja då, det gör jag, här har vi ju fem, mig inräknad, personlighetstyper, och frågan jag ställer mig i grund och botten är vem som tillhör det bättre folket. Finns det en sådan kategori, och hur definieras den? Hur definierar du termen "bättre folk"?
