Att angöra en brygga

  Uttrycket ovan är egentligen felaktigt som navigationsterm, att angöra, det betyder mer att man närmar sig till exempel bryggan, själva fastgörandet av båten, det heter att man lägger till.
  Vi har alltså blivit med båt, och då ska man tydligen kunna lite olika termer, som styrbord och barbord, förtamp och fendrar och andra skojiga ord så får mig att se lite grand ut som en fågelholk.
  I går fraktade vi hem båten, en daycruiser på ca fem meter medelst obromsad trailer och bil. 21 mil. Enkel resa. Obromsad trailer innebär att man får framföra ekipaget i hejdundrande 30 km/h. Det innebär också att man måste ha en LGF-skylt längst bak för att varna andra, t ex cyklister, att här går det långsamt. Alltså stannar vi efter de första få milen för att införskaffa en sådan till vår vackert fastsurrade båt. Det tog en god halvtimme att få dit skyltjäveln med ståltråd, snöre och intresserade kommentarer från mackinnehavaren. Om man nu kan kalla det mack, det var mer bilskrot/maskinuppställningsplats/kiosk/typ. Han berättade också att även dessa släp ska vara försedda med lysen, och han tyvärr sålde det sista kitet föregående dag, annars kunde vi fått köpa det, jajamän. Blast!
  Efter en smärre vägomläggning där vi blev uppdirigerade på E4:an, vilket kändes så där spännande med tutande husbilar och andra fordon som körde fyra gånger så fort och en liten extra sightseeing inne i Nyköping, tog vi oss faktiskt hela vägen hem till Älgö och pallade upp hela härligheten med lite stenar för att sedan avnjuta lite bubbel och mat och glatt umgänge på balkongen.
  Sen ska det sjösättas också! Efter att ha ringt runt och åkt kors och tvärs runt hela Saltsjöbaden utan resultat, fick vi till slut napp. Nyckel till rampen kunde hämtas efter klockan 15. Nu är det alltså söndag, veckohandligen hanns med också, och efter diverse släpomkopplingar och biljusteringar krånglades båtsläpet försiktigt ner baklänges i vattnet. Det funkade! Båt glider vackert som en svan ner i vattnet, nåja, make kravlar graciöst ombord och jag står i vatten upp till halva låren och försöker hålla ut från stenarna. Jag hade gummistövlar på, det hjälpte föga. Make ska alltså köra runt båten till vår brygga, jag ska dra in vajern, köra upp bilen, hänga tillbaka kedjan för rampen och låsa och så köra hem släpet. Det gick nästan bra.
  Hoppar in i bilen barfota när jag tömt stövlarna. Glider varsamt upp ur vattnet, stannar för att kolla vajern och åker vidare hemåt. Japp, glömde låsa kedjan. Jag hinner halvvägs hem, fortfarande barfota och får parkera ett nära tio meter långt ekipage på en busshållplats, springa tillbaka som en maratonlöpare och sen får jag inte ihop fanskapet. Funderar på att ropa på hjälp men inser att så där vid vattnet kan det missuppfattas. Kvinnor kan, tänker jag och lyckas dunka ihop lås och kedja, och kutar tillbaka för allt vad tygen håller. Allt står kvar, ingen buss i sikte. Parkerar storstilat på uppfarten hemma och hastar ner till bryggan och ombord för jungfruturen. Förträffligt. Till och med solen tittade fram och vi ankrade i en vik och bara njöt. Både att angöra och lägga till vid hemkomsten gick enastående bra.
  Till sist, stora och varma tack till alla som hjälpt oss på vägen, mackpersonalen, ni som fick ligga bakom oss på slingriga vägar långa sträckor, du som hjälpte oss att hålla släpet när vi höll på att rulla nedför backen (med båten på) när vi kopplat loss släpet för att parkera, ordförande i bryggföreningen både där vi har båtplats och där vi sjösatte, Per och alla ni där emellan som beskådat vår framfart.
  Precis hela helgen har gått åt, städ och tvätt blev de tinte tal om, men, det finns det väl tid till sen, inte sant?
 

Båtliv och bantning

  Bor man på Älgö ska man kunna hålla en snitthastighet på Älgövägen på 60 km/h (detta innan vägen breddades) och ha båt. Det är tydligen ett stipulerat faktum. Av dessa två kriterier har jag snart uppnått bägge, snitthastigheten kan nära nog hållas med både bil och båge och snart är båten i hamn, eller vid brygga kanske man ska säga. Håll tummarna mina vänner att morgondagen har flyt i sitt tecken....
  Efter hemkomsten från jobbet idag (över snitthastighet) företogs en promenad bort till bryggan för att bese båtplats och sedan en sväng för att hitta lämplig sjösättningsplats. På hemvägen kommer två tjejer gående i raskt takt och träningskläder, den klassiska uniformen med keps och solglajjer, den ena har den där perfekta figuren och jag blänger hämningslöst avundssjukt medans den självkritiska tanken " varför ser inte jag ut sådär" far genom huvudet. Svaren selekteras raskt bort. Precis när de passerar driver med vinden ett par förflugna ord från dem förbi mina öron: ".....magsjuka några dagar innan semestern, så man tappar några kilon...." Heh?! Är det SÅ man gör? Ser till att leta upp ett kräkvirus lagom till bikinisäsongen och sen ser man fantastisk ut? Mitt mer cyniska jag hoppar genast fram och kommenterar högljutt detta uttalande på diverse sätt, är det inte sinnebilden av degenererade överklassnärtor som endast ser till det yttre? Låt vara mina fördomar och att fröken avundssjuka stack fram sitt fula ansikte, men så fruktansvärt osunt! Ni får nog stå ut med mig som jag är, det verkar jobbigare att leta fram ett virus än att försöka röra på mig lite mer, och äta lite bättre.
  Båt ja....det har väl säkert inte undgått någon att båtar och jag inte är riktigt kompisar. Vad hände här? Jag har ingen förklaring, merän att för kärlek gör man de mest underliga saker och kan överkomma de mest snåriga hinder.
  Så, håller jag på att bli en Saltis-snobb nu? Jag som till och med spontanshoppade en rosa munkjacka med texten Saltsjöbaden över bröstet på Tippen på själva midsommarafton. Japp, ni minns den säkert från ett tidigare inlägg. Svaret kära ni är fortfarande nej, trots att jag älskar jackan för den är så skön och snygg, så är det med både ironi och stolthet jag bär den, jag är fortfarande jag.
  Vad döper man en båt till då? To be continued....

A goat thing

  Jaha, ett bra tag sedan jag skrev något, har det då inte hänt något? Snön har försvunnit helt och maren ligger isfri sedan ett tag tillbaka, fåglarna kvittrar som galningar, balkonglådorna prunkar, till och med det som frösattes på vinst och förlust, pollenet har färgat allting grönt, inklusive de modiga människor som beträder altanen, och insekterna frodas.
  Nyss hemkommen från jobbet berättade min man om sin dag. Två svarta stora fläckar som rörde sig siktades på en vägg och visade sig sen vara två enorma och slöa flugor. Sedan hördes ett dovt, högljutt surrande/hummande, jaha, en humla kanske, men vad högt den låter? Objektet beskrivs som en flygande insekt i herkulesklass, med getingfärger, kan den varit muterad på något sätt? Med skräckblandad förtjusning lyssnar jag på hur han försiktigt försökte avlägna monstret tillbaka till utemiljö, den var högst ovillig och obekymrad.
  I princip i samma stund som jag uttrycker "vad i h-vete kan det ha varit" så hörs ett ljudligt surrande, och upp bakom minst vänstra axel kommer en attackhelikopter, maskerad i just getingfärger. Den är enorm. Mammutar hade flytt från den. Jag skojar inte när jag säger att den var åtminstone 5 cm lång. Den siktar in sig på chiliplantorna i hörnet, eller är det kanske mig? Jag är inte helt säker, och fegar ur och rusar in. Den hummar fredligt (eller....?) omkring i hörnet en sund och flyr när vi börjar vifta med böcker och vad som fanns närmast tillhands.
  En smula chockad googlar jag bålgeting. Drottningarna kan bli upp till 35 mm långa står det. Jaha, helt klart muterad. Det står också att den är smålands landskapsinsekt (såklart, vad annars?), ganska ovanliga så här "långt norrut" och absolut inte finns norr om 63:e breddgraden. Nåja, dit är det ju faktiskt en bra bit. Vidare kan jag läsa att det är en ganska fredlig jätte som mest verkar hålla sig för sig själv ochinte attackera människor och deras mat och sötsaker, om man inte hotar deras bon förstås, som kan vara så stora som ett huvud. Tydligen är det ganska ovanligt att de sticker människor helt apropå eller för nöjes skull i alla fall, men sticket gör mer ont än ett stick från en vanlig geting, då bålgetingens gift innehåller 5% acetylcholine, vilket stimulerar smärtfibrer, vilket giftet från vanliga getingar eller bin inte gör. Får man en allergisk reaktion ska man uppsöka läkare, men det gäller ju även för tidigare nämnda flygfän.
  Jag kommer i alla fall sola eller avnjuta mitt vinglas med ett vaksamt öga och öra hädanefter. Just in case.