fredag 28 juni 2013

Båtliv och bantning

  Bor man på Älgö ska man kunna hålla en snitthastighet på Älgövägen på 60 km/h (detta innan vägen breddades) och ha båt. Det är tydligen ett stipulerat faktum. Av dessa två kriterier har jag snart uppnått bägge, snitthastigheten kan nära nog hållas med både bil och båge och snart är båten i hamn, eller vid brygga kanske man ska säga. Håll tummarna mina vänner att morgondagen har flyt i sitt tecken....
  Efter hemkomsten från jobbet idag (över snitthastighet) företogs en promenad bort till bryggan för att bese båtplats och sedan en sväng för att hitta lämplig sjösättningsplats. På hemvägen kommer två tjejer gående i raskt takt och träningskläder, den klassiska uniformen med keps och solglajjer, den ena har den där perfekta figuren och jag blänger hämningslöst avundssjukt medans den självkritiska tanken " varför ser inte jag ut sådär" far genom huvudet. Svaren selekteras raskt bort. Precis när de passerar driver med vinden ett par förflugna ord från dem förbi mina öron: ".....magsjuka några dagar innan semestern, så man tappar några kilon...." Heh?! Är det SÅ man gör? Ser till att leta upp ett kräkvirus lagom till bikinisäsongen och sen ser man fantastisk ut? Mitt mer cyniska jag hoppar genast fram och kommenterar högljutt detta uttalande på diverse sätt, är det inte sinnebilden av degenererade överklassnärtor som endast ser till det yttre? Låt vara mina fördomar och att fröken avundssjuka stack fram sitt fula ansikte, men så fruktansvärt osunt! Ni får nog stå ut med mig som jag är, det verkar jobbigare att leta fram ett virus än att försöka röra på mig lite mer, och äta lite bättre.
  Båt ja....det har väl säkert inte undgått någon att båtar och jag inte är riktigt kompisar. Vad hände här? Jag har ingen förklaring, merän att för kärlek gör man de mest underliga saker och kan överkomma de mest snåriga hinder.
  Så, håller jag på att bli en Saltis-snobb nu? Jag som till och med spontanshoppade en rosa munkjacka med texten Saltsjöbaden över bröstet på Tippen på själva midsommarafton. Japp, ni minns den säkert från ett tidigare inlägg. Svaret kära ni är fortfarande nej, trots att jag älskar jackan för den är så skön och snygg, så är det med både ironi och stolthet jag bär den, jag är fortfarande jag.
  Vad döper man en båt till då? To be continued....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar