Orden ovan är ett Shakespeare-citat. Lita på Bibeln, Shakespeare eller Oscar Wilde när det gäller citat. "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över" lyder en del av strofen ur Hamlet, och kanske är det det jag erfar? Nu när det inte känns legitimt längre att avnjuta en eftermiddag på soffan med en bok i luddigt sällskap. Beslut att njuta och må bra, att koppla av efter en arbetsvecka med gott samvete har övergått i en sjuklig hetsjakt att komma undan tankarna och slippa sörja. Gråta, Om jag gör så mycket jag bara kan och orkar, och sedan lite till, så blir jag så pass trött och kollapsar på soffan utan att orka tänka.
Så vad gör jag då? Jo, jag handlar mat för två veckor, jag handlar växter till balkongen, tvättar och städar hela huset, inklusive putsar alla fönster på insidan ena dagen. Den andra dagen bakar jag en kaka, tvättar mera, fortsätter med projekt måla ytterdörren. Jag målar också en takhuv, vilket är en liten hatt man sätter på ventilationsrör på taket. Utomordentligt fånigt namn. Jag målar också om två blomkrukor, det borde varit lätt att fylla i de bruna bladrankorna med blått, men det här är uppenbarligen inte min grej, och jag förkunnar tämligen tveksamt att det är ett naivistiskt motiv, a la ungefär fyra årsåldern. Syns inte om man står på håll och kisar. Sen byter jag avgassystem på motorcykeln igen, och fortsätter putsa fönstrena på utsidan också. Skiftar runt lite tvätt mellan tvättmaskin och torktumlare emellanåt och börjat plantera alla blommor jag köpte igår. När jag är nästan klar inser jag att jorden inte kommer att räcka. In i bilen alltså, Blomsterlandet stänger om en halvtimme, jag hinner. Kastar mig in och inser att jag inte är särskilt presentabel. Arbetarbyxor fulla med färgfläckar och jord, sönderklippt rock'n roll t-shirt likaså, inklusive huvjackan. Jag har heller inte fixat håret och är rödflammig i ansikete. Resten av klientelet har designerjeans och designergummistövlar. Skit samma. Upp med 18 liter jord på axeln, passera kassan i ilfart och hem igen ännu fortare. Plantera resten av blommorna. Stjärnögon, lavender och en tomatjävelplanta ståtar nu på balkongen. Undrar om de kommer att överleva mina oömma ickegröna fingrar.
Putsar resten av de fönster jag inte hunnit med, drar åt alla skruvar och muttrar på motorcykeln eftersom han hunnit svalna vid det här laget, tydligen ska man göra så, det står i bruksanvisningen, alltså gör man så, även om man får springa skytteltrafik mellan verktygsskåpet och garaget, eftersom minnet över vilken storlek det skulle vara på hylsor och nycklar inte riktigt överrensstämde med verkligheten. Monterar tillbaka handtaget på ytterdörren och unnar mig 20 minuter på spikmattan, det här kommer att kännas i morgon, jag lovar.
Sen en dusch i rekordfart och ut i köket. Lagar middag och förbereder matlådor för hela jäkla veckan. Heja mig. Äter middag gör jag också. Och diskar. Utkämpar en kamp med ett matlådelock på jag lovar en kvart. Det är omöjligt. Det ska tydligen bara inte på!!! När jag vrålar åt den att det här är sista gången, snart flyger du från balkongen! så glider det på som om inget hade hänt. Jag smyger tyst därifrån med ett löfte om att om lockhelvetet lossnar så får skiten sig en flygtur in på grannens tomt.
Så nu sitter jag här, för att hindra den där eftertanken att komma och ta över den falska friskheten på mina kinder. trött är jag, men inte avkopplad, jag har faktiskt inte vikt in sista kläderna från torktumlaren än. Eller målat röret på taket som huven ska sitta på. Tar det aldrig slut? Kanske är det bra att jag valde just lavender till några av krukorna,
