Hemester. Eller helt vanlig semester på hemmaplan, med så få sociala kontakter face to face som möjligt. Jätteskönt för någon med utmattningshjärna, urtrist att inte kunna göra de utflykter man vill, eller träffa sin familj eller sina vänner som man vill. Men, this too shall pass. Hoppas jag verkligen.
Hur som helst, mina inlägg har ju inte direkt haglat på senaste tiden (åren) så nu jäklar. Vi på börjar vår semester i lugn och ro utan några gigantiska planer, men ledighet kan också resultera i viss rastlöshet, och "passa på"-anda. Det har väl heller inte undgått någon att vi har ett hus av äldre modell som behöver kärlek och omvårdnad av det grövre slaget. Så ungefär halvvägs in i ledigheten bestämmer vi oss för att göra i ordning i garaget, detta utrymme fyllt med diverse mystiska burkar och flaskor från tidigt 80-tal med obestämbart innehåll, spindlarnas urmoder och hennes avkommor, och färg som på grund av fukt hänger från tak och väggar i trasiga sjok likt spöklika bonader i ett skräckfilmshus. Vi målar om, tänker vi, skaffar nya hyllor och krokar och organiserar så det blir snyggt och kanske till och med går att köra in en bil i! Åtföljt av den klassiska kommentaren: Hur svårt kan det vara?
Inte jättesvårt visar det sig, men tungt, tidskrävande, smutsigt och slitigt med oanade följder. Först ska all gammal färg bort. All. Efter att vi byggt ett provisoriskt garage av presenningar underbalkongen förstås, för alla prylar som måste ut först. Där lägger vi också de saker som kan vara bra att ha när man ska renovera lite. Så vi vet var vi har dem typ. Helst underst så de är svåra att komma åt.
All färg går inte att få bort, men vi kämpar tappert, tvättar, grundar och målar med silikatfärg. Här någonstans stänger vi av huvudelen för gäststugan och garaget, de sitter ju ihop. Vatten och el går inte så bra ihop har jag hört. Inte vatten och gammal färg heller, den lossnar inte alls särskilt samarbetsvilligt med högtryckstvätten, det hade jag hoppats på. Istället klibbar de flagor som vi skrapat loss fast på hela golvet och naturligtvis på uppfarten utanför. Den är nu intressant vitfläckig. Min man har också köpt nya fina lysrör som ska monteras, då är det också bra att ha elen avstängd.
Vi är inte anslutna till kommunalt vatten och avlopp. Egen brunn, en avloppstunna modell större till boningshuset, och en tunna modell mindre i garaget som hör till gäststugan, som ligger lägre än boningshuset. När innehållet i lilla tunnan i garaget når en viss nivå slås en pump automatiskt igång som pumpar upp innehållet i stora tunnan och så är det bara att fortsätta. Håll ordning på detaljerna nu.
En söndag går min make in i badrummet i stora huset. Med en stämma som innehåller förvåning, undertryckt äckel och något mer odefinierbart ropar han att det är ett monster i duschen. Ugh, tänker jag. Monsterspindel? Råtta? Orm? Vad kan det vara? Förväntar han sig att jag ska avlägsna monstret? Jag hasar mig mot badrummet och kikar in. "Du har ju önskat dig ett badkar", säger han med blicken fastlåst mot botten av duschkabinen. I den står det vatten. Det vattnet är brunt och innehåller fasta partiklar, luktar öppen grav och håller på att sippra ut över golvet. Svordomarna haglar och panikåtgärder sätts in. Mopp, hink, flytta ut kattlådan etc. Spola i toaletten är ingen bra idé, då verkar det fyllas på i duschen. Torkar och öser allt jag är värd för att i alla fall få ner nivån, medans maken calls a guy. Nämnde jag att det är söndag? Jourhjälp är nästan gratis. Stänger igen dörren för att slippa stanken och inväntar hjälp med täta kontroller. Vattnet sjunker undan tack och lov, men det ser inte bättre ut, jag lovar. Tvärt om. The guy kommer, blåser rent med nån liten högtryckstvätt och försvinner igen innan vi nästan hinner blinka. Skönt, tänker vi! Eller i alla fall när jag har sanerat hela badrummet med Klorin.
Vi kör vidare med garaget. Några dagar senare, på tisdagen, är vi varma, trötta och bara längtar efter en dusch. Vi slår på strömmen igen och skittunnepumpen i garaget drar igång. Lite märkligt eftersom det inte kan vara mycket i den. Nåja, vi går in och tar oss ned tunga steg uppför trappan. Ju längre upp vi kommer desto vidrigare blir stanken. Från badrummet. Från duschavloppet. Igen. Det är fruktansvärt. Favorit i repris. Firman får komma tillbaka. Den här gången en annan snubbe, som tar god tid på sig medans jag i ilfart, i svettiga färgfläckade kläder, flip flops och en lånad keps nedtryckt över ansiktet för att vara någorlunda maskerad kastar mig iväg till Tippen för att köpa mer Klorin. Det ser ut att bli favorit i repris med saneringen. När jag kommer tillbaka är det nästan klart, det spolas, det testkörs från garaget, alla kranar är öppna, det verkar som om stoppet är borta ordentligt nu. Hans kollega hade kanske missat något längre ner. In med Klorin, hanskar, munskydd, you name it, igen. Det är allt annat än en trevlig upplevelse. Otrevliga partiklar har fastnat både här och där när vattnet sjunkit undan. När man står i trånga utrymmen är det ju också svårt att inte stöta emot väggar och så med utskjutande kroppsdelar. Naturligtvis gnider jag häcken mot en vägg insmetad med Klorin. Näääeeeeej, utbrister jag, jag fick Klorin på röven! och ser framför mig konstigt blekta fläckar på mina shorta framför mig, varpå min vitsiga man glatt svarar "Gratis analblekning!" från behörigt avstånd, vilket framkallar ett befriande gapskratt. När jag äntligen är klar vill man bara ta en dusch. Det finns inget varmvatten kvar. Såklart. Varför vrida på reglagen när man spolar från kranarna till kallvatten? Det verkar väl onödigt. Huttrande och omgivna av en lätt doft Klorin tänker vi att nu, nu är det fixat.
Vi pysslar vidare i garaget, sorterar, organiserar, monterar hyllor, börjar flytta in allt från det provisoriska garaget, och torsdagen veckan därpå är vi återigen varma och trötta, vill bara gå in och duscha och äta. Som avslutning slår vi på strömmen. Pumpjäveln går igång. Vad i Helheim?! Lampan lyser att den är full och den pumpar järnet. Tunnhelvetet är ju tom. Verkar inte så, det hörs tydligt att det transporteras både det ena och det andra genom rören. Vi slår av manuellt och väntar en stund. Slår på igen. Slår av. Jag säger högt och tydligt att jag går fan inte in och kollar i duschen. Modige make går in, kommer tillbaka 20 sekunder senare. Han ler underligt. Jorasatteh. Svimmingpool a la skitvatten. Igen. Nu genomför vi ett test. När det sjunkit undan står jag i garaget, min man vid duschen i huset med telefonerna som kommunikationsmedel. Jag slår på pumpen och väntar andlöst. Jajamän. Stäng av, vrålar min telefon. Jag stänger av och hör hur det forsar tillbaka ner genom rören. Vi provar igen. Och igen. OCH igen. Nu rinner det över i tunnan i garaget. Tränger ut under locket, rinner längs sidan och bildar ja, vi kan ju kalla det ammoniakdoftande, åar på golvet och ut genom porten, ner längs uppfarten och ut på gatan.
Tanken är ju att innehållet i lilltunnan ska pumpas direkt till stora, inte ta några andra vägar. Vad är klockan? Garanterat långt efter hantverkartid, det kan jag lova. Den här gången ringer vi en annan firma. De lovar att komma inom några timmar. Tack och lov har det slutat svämma över i garaget, och det har sjunkit undan i duschen, jag hulkar värre än Adam Alsing i Världens tuffaste jobb (hatten av för Adam, verkligen) så vi stänger till och väntar. Hungriga fast ändå inte bestämmer vi oss för att äta kebab medans vi väntar, laga mat känns fruktansvärt osanitärt när vi inte ens kan tvätta händerna utan att hälla upp en kanna och skrubba oss så gott det går över balkongräcket. Inget spolande nånstans här inte! Tack och lov att vi bor som vi gör med lite natur på knuten så inte alla grannarna ser när man måste smita bakom en buske. Sen kommer stora spol- och sugbilen! Nu jäklar! Den här snubben sågar direkt sina konkurrenter, går igenom hela rörsystemet och tömmer sen stora tunnan (nej, den var inte full, vi har ett schema för att den aldrig ska bli överfull, den var heller inte trasig) rengör utloppet i den från avloppsledningarna som kläggat igen så att bara lite grand kunde passera, och tömmer och rengör det lilla eländet i garaget, där doften nu mognat till en något skarpare karaktär. Sen slutar inte pumpen i garaget att gå fastän tunnan är snustorr, så vi stänger av den och går lyckligt in för att sanera badrummet som en favorit i repris och få duscha av oss.
Tunnan i garaget är avstängs i en dryg vecka. Vi börjar jobba, håller andan varje gång vi går in i badrummet, men inget händer. Det verkar funka. Första arbetsveckan är till ända och vi petar lite i garaget under helgen. I ett obevakat ögonblick när jag tvättar fasaden på gäststugan hör jag ett oroväckande ljud. Punphelvetet går. Jag låtsas som det regnar. Den tystnar. Sen går den igång igen. Och tystnar. Nu måste jag kommentera detta, och gör det med fast stämma och deklamerar att jag inte går in och kollar duschen. Min man påstår att han testat pumpen på något sätt och det är lugnt, den behövde bara startas om eller nåt, Jag lyssnar inte så noga, muttrar något och fortsätter med mitt. Sen måste jag gå in. Jag blir kissnödig. Funderar på min nyfunna vän enbusken bakom huset, men, någon måste ju kolla och min mans blåsa är övernaturligt stor. Jag går in. Sniffar i luften som en blodhund. Segar mig uppför trappan med näsan höjd som en drunknande. Hmmm. Det luktar....som vanligt..... Och se på fan! Eller inte snarare, det är snustorrt i duschkabinen, ingen liklukt, satan i gatan, det funkar som det ska igen. Det var lite jobbigt att säga att han denna där min bättre hälft hade rätt och hade fixat det, men äras den som äras bör. Dock sneglar jag fortfarande en dryg vecka senare misstänksamt mot golvbrunnen i duschen, sniffar ihärdigt som en blodhund i luften och får hjärtsnörp varje gång jag hör en pump gå igång. Jag lever på hoppet, det tar nog ett tag innan jag litar på det.
Som en bonus, i går när jag nästan precis somnat hörs en röst eka genom huset: "Kontrollera brandvarnare i annat rum" upprepade gånger. Den svävar okroppsligt från rum till rum. Men vilket är det andra rummet?! Vi har sex brandvarnare på övervåningen, två på nedre, en i gäststugan, en i garaget. Vilken är det vi ska kolla?! Jo då, ni gissade rätt, den som sitter i taket med en höjd på fyra meter. Den är det. Medelst moppskaft, stol och balansövning tystas tanten i 16 timmar, och sedan några till, eftersom det naturligtvis är specialspecialbatterier som måste beställas. Hoppas de kommer, annars får vi leva med "kontrollera brandvarnare i annat rum" varje timme tills de dimper ner i brevlådan....
