måndag 27 januari 2014

Reflektioner, på begäran

  Hur ofta får man möjlighet att skriva någon på begäran? Förutom i skolan då, men det räknas inte tycker jag. Nu fick jag det, och vad gör man inte för att försöka tillfredsställa sin publik?! Om det håller måttet är en helt annan sak, och de reflektioner jag tänker göra idag kanske inte har så mycket med mitt boende i Saltis att göra, men vad fasen, jag kör ändå.
  Butiksservice är en rolig sak att fundera över! På väg hem från jobbet idag stannade jag till på Nacka Forum. Ett antal inköp var nödvändiga, några andra kanske mindre nödvändiga. Jag besökte ett gäng butiker i snabb takt, visste vad jag skulle ha och ville gärna komma hem någorlunda rimligt. Effektivt ska det vara. En gemensam nämnare för samtliga butiker, var totalt ointresse för kunden förrän man stod i kassan med kortet i hand. Jag tycker om att få frågan om jag vill ha hjälp, så kan jag avgöra det själv. Jag lovar, jag är ganska vuxen på det sättet. Förutom i en, där jag faktiskt fick vägledning, tips och råd och sällskap fram till kassan av expediten. Heja Sephora, ni får dagens guldstjärna!
  Dagens bottennotering går till Systembolaget. På en måndag?! Jajamän, varför inte passa på att handla då när köerna är obefintliga och man inte riskerar bli nedsprungen av en hord stressade mammor och pappor i fladdrande överrockar med flaskor inklämda både här och där bara för att de inte orkade ta en korg, de har ju faktiskt bråttom och sedan blänger på undertecknad som om jag hade tänkt att tackla dem och orsaka ett pinsamt glasskross. Jag har ju glatt och gärna berättat om mina eskapader på Tippens eget lilla bolag, fantastisk service, och faktum är om ni inte redan märkt det själva, att på Systembolaget får du alltid bra service, personalen är trevlig och hjälpsam och ibland frågar de till och med efter leg, hurra! Men inte på Forum alltså. Där står jag, kassörskan dänger iväg mina varor över bandet, samtidigt som jag diskret försöker bevaka min plats vid kortmaskinen för paret i övre medelåldern som tränger sig på obehagligt nära, försöker de kika över min axel på min kod, samtidigt som de mumlar att det här tar vi på krediten, den smällen kan vi ta, varpå hon där på andra sidan bandet snäser fram en summa och dänger upp kvittot med en sällan skådad kraft. Lätt omtumlad går jag därifrån med mina inköp och handväskan tätt tryckt mot mig, dagens sista inköp lämnade mig inte lika himlastormade entusiastisk som jag kände mig när skyltdockor lockade mig närmare, skorna dansade och ville bli provade av just mig och allt smink skulle få mig att se ut som ett nyare fantastiskare jag.
  En annan reflektion är trafiken och hur folk beter sig där. Varje dag sitter vi där, ack så många, i våra bilar, och stirrar framför oss medans det makligt rör sig framåt. Ett tips här är att sätta på en riktigt bra låt vansinnigt högt och sjunga med, gör det inte dina medtrafikanter gladare, så blir du det garanterat.
  Ibland tar det stopp helt. Det kan betyda att någon eller några har krockat. Då får man ha extra tålamod. Filer stängs av, man pekas in i rätt för passage av röda kryss och gula pilar, alla vet hur det ska gå till. Men det gäller ju att komma först. Alltid. Så helst ska man dra på i filen med pilen, gärna efter blåljusfordonen, ända fram till vägassistans-bilen och sen chansa på att man blir insläppt av oss som snällt sniglat oss fram. Häromdagen bara så skulle jag snällt byta fil i pilens riktning. Blev jag insläppt? Nej, tutad på. Wtf?! Det handlar om en billängd! Jag lovar, det går inte fortare för att du tutar! Envis som jag är så kom jag på plats i alla fall och döm min förvåning, och skadeglädje mot idioten bakom mig, när bilen framför mig i lagom höjd med olyckan stannar, vevar ner rutan, sträcker ut mobilen och helt uppenbart instagram-ar hela eländet!
  Har du också varit med om att det ligger en bil bakom dig och praktiskt taget slickar din stötfångare? Du glider fram i godan ro, håller hastigheten, ibland kanske till och med lite över, eller försöker slå hastighetsrekord på Älgö-vägen, och plötsligt! Från ingenstans kommer den farande i överljudsfart, ena sekunden tomt i backspegeln, nästa ser du bara övre delen av en vindruta, ljuset från strålkastarna syns inte ens, de är nämligen två millimeter från din nummerplåt. Vilka är de?? Polisen, eftersom, erkänn, högerfoten blev lite tung till den där asbra låten? Nej nej nej. I nio fall av tio är det en Audi. I det tionde en BMW. Det finns till och med något som heter "Full Audi Mode" Tror du mig inte, kolla in Jeremy Clarkson i Race against God:

ids du inte se hela, spola fram till ca 8,15. Tror du mig ändå inte, kolla in nästa bil som trycker dig i häcken för att sedan göra en dödsföraktande omkörning.
  En liten moralkaka innan kvällsmaten? Varsågod: Den senaste veckan har jag sett ovanligt många olyckor. Inte bara sådana där någon glömt att fylla på olja eller faktiskt ta bränslemätaren på allvar, utan riktigt plåtbucklande, intryckta både här och där, vätskespill på asfalten, krockkuddsutlösande, jag försökte köra in under lastbilen alternativt suv:en, räddningstjänstpådrag från massor av distrikt olyckor. Var försiktiga där ute bakom ratten. Allt du gör kan få helt oanade konsekvenser, inte bara för dina medtrafikanter, utan för dig, din familj, dina nära och kära. Jag drar till med en gammal klyscha, kör försiktigt.