Hemmafixare eller proffs?

  Det är nära nu. Snart är dressing roomet klart. Förutom golvet så är det snart dags att hänga upp taklampan på plats. I slutskedet har det alltså satts upp bland annat taklister. Vet ni hur klurigt det är?? Försök ett såg ut så här:

 Men skam den som ger sig heter det ju, till slut satt de där, allihop. Fast vad är grejen med vitmålade dyckert?? Om du hamrar på dem försvinner ju färgen?! Totalt värdelöst om ni frågar mig! Men jag vill ju ha vita spikhuvuden, annars ser det bara ut som en massa flugskit, dock väldigt symmetriskt utspridda, men i alla fall. Vad gör man då? Jo, man tar en tandpetare, doppar den i vit färg, och sen duttar man loss, med oändlig koncentration, återhållna andetag och så lite darr på manschetten som möjligt är. Resultatet? Enastående såklart! Hur proffsen gör undrar jag, hur proffsiga hemmafixare gör vet jag nu.

Det går framåt i alla fall

  I somras påbörjades renoveringen av blivande dressing room. Faktum är att nu börjar jag se slutet på det hela. Det kom ju en del saker i vägen, som byte av hela taket, upptag av båt och så icke att förglömma, slut på energi och inspiration. Men nu börjar det alltså hända lite!
  Allt eländigt spackel är slipat, i släpljus ska tilläggas, vet ni hur mycket skavankerna syns då?? Väggarna är i alla fall släta och fina och alldeles nymålade, otroligt vad det gjorde för känslan av att det faktiskt är ett rum i vardande! Nu är även skarvarna mellan vägg och stockar fogade och arbetet med att sätta lister påbörjat.
  Byggfog och jag är inte bästa kompisar upptäckte jag snabbt. Segt, ovilligt att komma fram ur det minimala hålet med hjälp av den där pistolgrejen, mina armar och händer skakade efter en halv stock, varpå jag förtvivlat insåg att det var tre och en halv kvar, och det skulle bli snyggt också. Ju längre jag kom, desto mer skakade händerna, såpvattnet rann längs armar och vägg, desto argare blev jag också, hur motsträvigt ska det få lov att vara, det ska väl vara roligt också? Nej, uppenbarligen inte. Med humöret i botten och många svordomar och ilskna utrop senare blev jag klar. Trodde jag. När man sedan såg det från en annan vinkel så såg det inte alls lika bra ut. Söndagen fick alltså inledas med justering av lördagens arbete, att göra det samma dag hade inte varit att rekommendera. Förmodligen hade det slutat med hål i de nymålade väggarna.

  Taklister är på gång, omgång ett var hyfsat enkel. Förlåt bror, jag vet vad du anser om att såga taklister. Men nota bene att det är bara de första längderna som är på plats, inga hörn och vinklar har satts ännu, hittills har utmaningen bara gälla att vända listen åt rätt håll och få fasningen rätt. Tänka lite upp och ner och bak och fram kan man säga. Tack gode gud för den kvarvarande chokladen från nyår. Fönsterkarmen är på plats också, hurra, och elen är nästan klar den också! Man ska ju hela tiden jämföra, och gör man det, så är ju skillnaden ganska enorm. Stockarna var bruna från början.

  Nu puttrar chilin på spisen och sprider en härlig doft, så slutsatsen blir att trots diverse vredesutbrott (fråga gärna hur matlagningen gick i går) så blev den här helgen riktigt lyckad.