Brottsförebyggande belysning på Älgö

  Nästan och svänger in på vår lilla väg på landet. Som ni säkert märkt vid det här laget är det vintertid numer och således mörkt redan klockan fem. Inte här.
  Min första tanke är att hela Älgö håller på att invaderas av aliens. Ett skarpt vitt sken skär i mina ögon fast jag svängt av från huvudvägen. Tanke nummer två är att de kanske håller på med beläggningsarbete, lite på övertid så där. Tanke tre träffar rätt. De nya gatlyktorna, utplacerade med sisådär 20 meters mellanrum, är påslagna och sprider sitt vansinnigt ocharmiga ljus över omgivningen. Det är så starkt att man säkert använder samma lampor att belysa fängelser med, för att förhindra rymningar och andra skumraskaffärer. Tro mig, här kan inte ens en kameleont gömma sig.
  Parkerar bilen på uppfarten, i något som skulle kunna benämnas operationssalsbelysning. Planerar att kliva ut och ge närmaste stolpe en välriktad spark. Tur i oturen står en bil längre ner på vägen med folk omkring. Tar en ilsken bild i stället och lämnar stackars bilen i spotlighten. Fanns det såhär bra belysningar i stan och på parkeringar runt om skulle bilinbrott och bilstölder vara nere på ett minimum, så kommuner och myndigheter, här finns ett lysande exempel på en brottsförebyggande metod. Å andra sidan borde det vara brottsligt att sätta upp sån här belysning.

   Konstaterar att balkongen ligger ovanför gatlyktorna, men den där sköna känslan av att vara ensam i världen i mörkret och beskåda den vackra utsikten efter mörkrets inbrott har gått förlorad. Så tack, Nacka Kommun, för att vi har förlorat en stor del av vår trivselkänsla, en ganska så essentiell del i livet.

Bara vanligt vatten - Prolog; Northpower Takentreprenader

  Nu är hösten här på allvar, det är otroligt vackert med trädens alla skiftningar, i allt från ceriserött till orange och gult i den klara luften, nog är Sverige vackert alltid, och för en gångs skull känns det som att man inte blev helt överrumplad, pang! så var det ny årstid, jag har hunnit med att se förändringen.
  Med hösten kommer också mera regn, även om vi hittills varit tämligen förskonade från även det. Hur har det gått då, undrar ni nu? Taket, är det klart nu? Ja, kära ni, det är klart! Det är tätt! Det är urtjusigt! Ni som redan läst inlägget "It's all fun and games...." har ju redan lite förhandsinfo, men jag vill verkligen slå ett extra slag för de norrländska krafterna hos Northpower Takentreprenader.
  Från början till slut har det varit bra, från offert med alla tusentals ändringar från oss som mottogs med stort tålamod, all samordning, kommunikation, utförande och avslut. Mats som varit med oss hela resan förtjänar en eloge, som till och med jobbat kvällar och helger för oss i olika frågor (japp, skamlösa är vi) och alla hans trevliga killar, snickaren Fabian med kollega och Northpowers personal, som varit här och arbetat med taket också, från ottan tills solen gått ner, och alla de fördomar var och en kan tänkas ha om hantverkare får komma på skam. Vi har med förtjusning bjudit dem alla på kaffe och fått löpande uppdateringar under arbetets gång, och som bonus en trevlig pratstund.
  Visst, jag ska erkänna, är man som jag ovan vid renovering och en smula nervöst lagd i vissa avseenden, så nog har det varit lite pirrigt, men det norrländska lugnet verkade genomsyra allt, så efter första dagen kändes det helt naturligt att ta sig fram mellan containrar och takrester medelst hasning, ålning och kravling. Kärt besvär om ni förstår vad jag menar.
  En av kvällarna hjälpte jag grabbarna att städa upp lite av det som ramlat utanför. Jag är sån, vill gärna hjälpa till och känna mig duktig, en hopplös fröken duktig. Jag hoppas vid alla gudar att de inte tog illa upp och trodde det var för att jag tyckte att de skräpat ner. I så fall, förlåt!!
  Så, till Northpower Takentreprenader, ett stort tack med rosor och champagne, och till dig som funderar på om det är dags att byta ut ditt tvivelaktiga papptak, gå in genast på: http://northpower.se/ och klicka in dig på Takentreprenader och fixa en offert. Nu.
  När det är dags att byta tak på gäststugan vet jag vart vi vänder oss.

Michel, Professional Haircare på Tippen

  Så var det äntligen dags. Som en uppenbarelse hägrar den nyöppnade salongen mitt inne på Tippen, en glänsande pärla i det grå, en liten bit av Beverly Hills och Hollywood mitt i vardagen. Bara att kliva över gränsen in i lokalen känns nästan högtidlig, och jag blir erbjuden att slå mig ner, vill jag kanske ha något att dricka, kaffe, te, något annat från den sprillans maskinen i hörnet av den trevliga tjejen.
  Glider ner i mjuka vita fotöljer i modern stil och plockar upp senaste (! Inga gamla Se&Hör här inte!) Elle som ligger prydligt tillsammans med andra lockande tidskrifter på glasbordet, och bläddrar lättjefullt medans en air av exklusivitet omsluter mig i väntan på min tid. Japp, numer kommer jag i tid.
  Sen blir det min tur. Den energi med vilken jag får förslag utifrån mina egna tafatta idéer är enastående och sen blir det tvätt. Förstå att få glida ner i ytterligare en mjuk fotölj, som sakta fälls ner nästan horisontellt och sedan masserar hela min baksida samtidigt som jag får en hårbottenmassage, skoja inte, hade han rakat av mig håret där och då hade jag bara fortsatt flina avslappnat.
  Vips så ryker en decimeter hår eller två väl framför spegeln, jag hann inte ens bli nervös och ångerfull, så där som bara jag kan bli, jojo, massagestolen gjorde sitt. Sen sitter jag där, med ny frisyr, en timme har flugit bort och om jag får säga det själv en smula blygsamt, så ser jag ganska så både stil- och flärdfull ut. Mitt enda aber är att jag hoppas att jag lyckas med stylingen och gör klippningen rättvisa.
  Låt mig säga så här: har du inte redan varit här, eller redan har en tid bokad, så se för sjutton till att göra det illa kvickt, det här är en succé, inte bara för Michel, utan för hela Tippen. (jag kan även rekommendera det nya caféet Sweet&Pure nästan vägg i vägg) Michel är en trollkarl, kort och gott, och här finns en känsla av att just du är vip, det känns lyxigt rakt igenom.
  Jag glider härifrån leende, med en känsla av att ha blivit fullständigt spoiled rotten och med en hållning som skulle göra en ballerina avundssjuk, och ser redan fram emot nästa besök. Glamouren smittade av sig, precis som jag hoppades.

Flicka på glid

  Har ni sett filmen? Nej, inte jag heller. Först tyckte jag att det var en passande titel för dagens inlägg, men, eftersom det faktiskt var min ena strumpa som var på glid, så, egentligen inte.
  Nästan varje dag den här veckan har jag varit inne på Tippen, har det inte varit för att köpa bröd, så för att hämta ut paket eller köpa vin (ovanligt!). Intressantast var nog att köpa bröd, med hänvisning till ovanstående.
  Säkert vet alla vad stay ups är. En tunn strumpa med silikonband längst upp, jätteskönt, man slipper strumpbyxor som vrider sig längs benen som boaormar, eller rullar sig i midjan så fort man böjer sig lite, och går en maska på ena benet, ja då är ju hela paret förstört! Med stay ups slipper man ju allt det! Ett litet problem är väl just silikonbanden då. Till slut tappar de fästförmågan, för mycket sköljmedel rekommenderas inte eller aktiviteter där man blir varm, heller inte torktumling eller hudcreme där de ska fästa eller på händerna när de ska på. Överkomliga hinder, eller hur? Ibland ger de oförklarligt upp ändå. Som den dagen jag skulle köpa bröd.
  Redan när jag åker från jobbet känner jag att det inte känns som det ska, men vad tusan, jag ska ju bara in och köpa bröd. Stannar vid Tippen, varje liten benrörelse jag gör ger effekt, strumpfan rör på sig, och det är inte uppåt. Försiktigt vacklar jag mot entrén. In på ICA, jodå, det går nog. Nyper diskret tag om strumpkanten genom klänningen utifall att. Kommer på att jag måste in på apoteket också. Glider dit på försiktiga kliv med ett nu mera stadigt grepp med vänsterhanden, lyckas med nöd och näppe betala med ena handen och så mot utgången, nu lätt krampaktigt greppande klänning och strumpa, förmodligen ser jag ut som en desperat Quasimodo. Men se där! Röda prislappar på små fina lampor! Ära eller vanära? Jo då, jag tar risken och införskaffar en liten lampa som nu pryder sin plats här hemma, dvs vanära då jag säkert visat stumpkant och halva låret för halva Saltis, och ära dör att jag inte lät tillfället gå mig ur händerna. Bara strumpan, under några desperata minuter. Glider ut med huvudet högt, med handväska, bröd, apotekspåse och ny lampa, medans strumpan närmar sig knänivå.
  Noterade också att Michel på Saltsjöbadens hårvård har öppnat sin filial nu. Det är nytt, det är fräscht, det ser vansinnigt lyxigt, exklusivt och glamoröst ut, och jag kan knappt vänta tills jag får gå dit och vidröras av magin. Ända tills tisdag måste jag vänta, hoppas glamouren smittar av sig...!