Vinna eller försvinna

  För mig blev det mer försvinna tror jag. I går gjorde jag mig till åtlöje i svensk radio.
Vanligtvis är det Bandit som går varm i bilen, och varje vardagsmorgon har de en tävling som heter "Rätt riff". Programledarna spelar själva på gitarr och trummor en del av en låt, och så ska man ringa in, bli samtal nummer sex, och gissa vilken låt och vilket band det var, och så vinner man något, oftast ölunderlägg med deras logga eller något enkelt, men ibland slår de på stort!
 
  Hela förra veckan tävlade de ut biljetter till Bråvalla-festivalen. Jag menar, det är ganska stort. Två plåtar varje gång dessutom. Massor med band där i år som jag skulle vilja se, så en sådan vinst skulle sitta hur fint som helst! Eftersom jag dock inte är någon campingtyp, utan vill ha egen dusch, toalett och en bekväm säng, så tänkte jag att i värsta fall kan jag sälja biljetterna vidare om jag får kalla fötter, eller bara göra dagsbesök så att säga.

  Jag ringde och ringde, för för ovanlighetens skull kunde jag flera av låtarna de spelade. Kom jag fram? Icke. Men så igår! Plötsligt hör jag en näst intill oigenkännlig version av ZZ-Tops Viva Las Vegas komma fräsande ur högtalarna. Nu jävlar, tänker jag, och kastar mig över telefonen. Tänker att tre gånger försöker jag. Det ringer. Ovanligt, brukar vara upptaget, eller ringa ut bara. "Bollnäs" säger en röst i örat. Heh?!?! tänker jag och är knäpptyst i tre sekunder. Kvider sen fram ett högt "HEJ!" i absolut bästa rocksångarfalsett. Följer upp med: "Jag kom fram..!?!?!" i samma pinsamma tonläge. De svarar något om att ibland har man tur, och så babblas det en stund, och jag minns inte ens vad jag sa. Vad jag minns dock är att jag inte lät så där avslappnad och dödscool som jag gjort de gånger jag kommit fram i min fantasi, där de också i princip omgående erbjudit mig jobb för jag har så bra radioröst. Nej, jag låter mer som en fjortis på speed med totalt hjärnsläpp.

  Rätt riff kunde jag ju däremot! Meddelar stolt mitt svar och förbereder mig på att glädjetjuta över festivalplåtar. "Du har vunnit två månaders abonnemang på ViaPlay Sport!" Min hjärna säger watt da fuck?! men min mun säger artigt "Fantastiskt...." Vad hände där? Uppenbarligen har jag missat att eftersom det är någon fotbollsgrej som pågår, har jag vunnit två gratismånader på någon jäkla sportkanal istället för en musikupplevelse!! Jag är noll intresserad av sport! Stänger av radion för att slippa höra mig själv när de spelar upp det och sjunker djupt ner i förarsätet med solglasögonen på.

  Som grädde på moset svarar jag på en kundenkät från ett transportföretag som landar i inkorgen senare under dagen. Det står att man i så fall får en liten sommarpresent. Trevligt! En av frågorna är hur man helst vill tillbringa sin semester. Mitt självklara val blir svaret: I en solstol med en god bok. Nå, det borde nog ge mig en pocketbok, tänker jag och klickar glatt på nästa-knappen. Svingas i överljudsfart tillbaka till morgonens watt da fuck. Jag kommer att få en batteridriven minifläkt skickad till valfri adress. Funderar ett halvt ögonblick på att skicka den till Bandit-studion som hämnd för min egen ouppmärksamhet. Konstaterar istället att det är uppenbarligen inte min dag, inte läge att köpa några trisslotter, den som gapar över mycket är ett uttryck som bubblar upp till ytan i hjärnan, och bestämmer mig för att inte delta i några tävlingar på ett tag framöver.

Only in Saltis

  

  Härom veckan passerar jag Tippen på väg till jobbet, och noterar en väl placerad reklamskylt. Det är ICA som meddelar att nu öppnar deras champagne-bar! Fantastiskt, tänker jag, med en smula misstro bakom, hur ska de kunna servera alkohol i en ICA butik? Dock, bubbel är ju alltid bubbel, så detta måste såklart undersökas.

  På hemvägen görs ett snabbt pit stop. Det är fredag, och i vanlig ordning är det fullsmockat med folk, och de sedvanliga humrarna och skagenröran ligger på parad. I samma anda som vanligt är också smakbitarna, de där små snittarna av ljuvligt segt levain-bröd med en himmelsk klick röra på slut. Brickan är kladdig och tom. Varför fylls den inte på? Jag kontemplerar detta med en lika besviken suck varje gång. Noterar också att champagnen är Pommac i plastglas. Blir inte direkt förvånad och går raskt förbi och införskaffar äkta alkoholhaltig dryck, dock ej champagne.

  Häromdagen är jag tillbaka, och går de facto in i butiken för att handla. Lo and behold! Vid charken finns den. Champagnebaren. Inte öppen just då, men den finns. Äkta glas hänger på rad, det finns barstolar, det finns avspärrningsrep à la röda mattan, det finns en tavla med en översikt på vad som serveras. Äkta vara. Jominsann. Billigt är det inte, men hallå, det här är ju faktiskt Saltis. Här kan du handla allt du behöver och dra ett glas skumpa innan du knallar hem för fredagsmys. Säkert handlar du lite extra också när du nu har glassat i dig lite bubbel, känner dig glad och avslappnad, ja då åker nog spenderbrallorna på. Brilliant merförsäljning! 

  Eftersom jag i princip alltid framför ett eller annat motorfordon de gånger jag är där, så kommer jag nog med största sannolikhet inte att prova på denna nyhet, och jag är lite tveksam till mysfaktorn miljömässigt. Vansinnigt nyfiken är jag dock på vilket klientel detta drar till sig. Eventuellt görs ett studiebesök vid tillfälle, jag får återkomma på den punkten i så fall. Tills dess klarar jag mig utmärkt med ett glas i solskenet i vår egen "bar", the one with a view över Älgömaren i stället för disken med färdigrätter.