Plötsligt händer det, som Triss-reklamen säger! När plötsligt är när det gäller just skraplotter är diskutabelt, i alla fall för de större vinsterna. Jag väntar fortfarande på mina 25 000:- i månaden i 25 år. Plötsligt har inte inträffat ännu.
Men när det gällde att uppgradera huset en aning, var plötsligt år 2021 året det hände! Vi lyckades boka in en firma som kunde både måla om huset, och riva och bygga upp vår fallfärdiga balkong. Tydligen måste man boka sånt ungefär två, tre år i förväg, det fick vi bittert erfara när varenda målarfirma vi kontaktade hånskrattade och sa näääeeeej, det kan vi inte göra i år. Men nu så, två, tre år senare, tadaa!! Hela fasaden ommålad, nya hängrännor, och en ny balkong som matchar den utanför gäststugan och som man inte behöver varna eventuella gäster för att luta sig mot. Det hade kunnat sluta illa med ett fall på en sisådär 10 meter rakt ner i den steniga slänten med björnbärssnår och gästen hade man hittat till våren igen. Fint som snus blev det! Däremot får jag väl erkänna, att jag kanske är en smula otålig och vill att saker ska gå blixtsnabbt. Fyra veckor max tänkte jag och räknade på fingrarna i en glädjekalkyl om hur lång tid det skulle kunna ta. Icke. Nästan åtta veckor, med ställningar uppbyggda och hantverkare som klängde omkring. Åtta veckor med rullgardinerna neddragna överallt, för lite insynsskydd och privatliv vill man ju ha. När arbetet var slutfört och rullgardinerna åkte upp igen, så kände jag mig väldigt blottad för omvärlden, det är märkligt vad fort man vänjer sig.
När vi ändå körde uppgradering så bestämde vi oss för att byta den otäta ytterdörren, och det ännu mer otäta fönstret på övervåningen bakom soffan. Bokar in en firma som kommer hit och tittar. Återigen förstår vi på ett sånt där plånbokssmärtande sätt att i vårt hus finns inget som heter standard. Allt är specialmått och speciallösningar. Nå, fönstret gick att byta rakt av i och för sig, men inte ytterdörren. Vår gamla är vackert välvd med intrikata beslag och en fräsig portklapp i form av två ormar och hela alltet påminner lite om en port till en borg. Men standard är den inte någonstans. Till exempel är den mycket högre än den högsta dörren som de tillverkar. Alltså, vill vi inte kontakta något specialsnickeri och måttbeställa en likadan välvd dörr så måste vi såga upp fasaden, sätta täckskivor och allt blir väldigt krångligt känner jag här. Förmodligen blir vi ruinerade om vi beslutar oss för det. Alltså bestämmer vi oss för den högsta standarddörren med specialmontering i speciallack och ett nytt fönster, och optimister som vi är tror vi att det tar max en månad innan de kommer och monterar det här. Icke säger de, och flinar lite. Troligtvis i oktober/november. Det här är i juni.
Så vi väntar glatt, huset blir målat, balkongen fixad och till slut i oktober dimper det ner ett brev; gör er redo för leverans! Härligt!! Vi gnuggar händerna och väntar ytterligare två veckor på att vi ska bli kontaktade för att få leveransen så vi kan ringa och boka installationen. Till slut kommer det en dörr, ett fönster och en jädra massa tillbehör. Installation bokas genast! Nästan, vi får ett datum två, tre veckor senare. Utanför står nu två stora pallar med grejer som vi lägger en presenning över, nästan osynligt blir det. Inte. Jag har lite småångest mest hela tiden över att nån ska sno det, men det står kvar.
En och en halv vecka innan det ska installeras, kommer min man hem på kvällen. Jag är redan hemma och hör hur det skrapar lite utanför dörren. Efter en stund tänker jag att fasen, jag kanske glömde ta ur nyckeln från insidan, då kan han inte låsa upp, eller så har han svinmycket att bära på. Jag rusar nedför trappan till undsättning, konstaterar att nyckeln inte är i, ska precis sätta i den och låsa upp när jag hör "Rör ingenting!!!" från utsidan. Sedan lite rassel och klirr i låset och sedan...."Helveteeeeee!"
Vad tror ni hände? Jo, nyckeljäveln har gått av i låset!!!! Vad faaaan gör vi nu?!
Steg ett är att få in min man. Att vi har en dörr på baksidan har vi inte en tanke på, utan pressar in honom genom tvättstugans balkongdörr, där det är fullt med bråte både utan- och innanför. Sedan tar ett idogt arbete vid, med mobilficklampa, hårnålar, pincetter, magnet, skruvmejsel och en helt egentillverkad kreation av ståltråd. Efter bra mycket petande lyckas vi få ut en av axbitarna, men det hjälper ju inte tyvärr. Till slut får vi ge upp för kvällen så vi får lite middag i oss och konstaterar att vi får nog använda bakdörren på övervåningen fram till helgen, vilket meck!! Plocka fram extranycklar, springa upp och ner för trappor, krångel! Men det går rätt bra ändå.
Helgen kommer, fram med hårnålar och petverktyg, nu jäklar. För säkerhets skull har jag kontaktat en låsfirma om allt skiter sig, för vi har en känsla av att montörerna av den nya dörren inte gärna vill bryta upp den gamla först. Och se på fan! Lyckas pilla ut ytterligare en axbit, och fråga mig inte hur han gjorde det, men make klämmer sig ut genom tvättstugan (man tar ju inte en trappa i onödan) rasslar runt lite på utsidan och vips är dörren öppen! I med låsolja, testar, testar, testar igen, och igen, låset har inte funkat så bra på åratal! För säkerhets skull har jag ändå dubbla nyckeluppsättningar med mig när jag åker till jobbet på måndagen, utifall att.
Sedan kommer dagen D. Jag åker till jobbet och låter make vara hemma, det är nog lugnast så. Får löpande information under dagen om saker som går bra, och mindre bra. Men, jag kommer hem till en vackert klarblå ytterdörr, med ett fönster i, och ett flashigt svart kodlåshandtag. Tar mig in till ett glatt och trevligt plongande och ett viskande ljud när dörren glider upp, en utomordentligt trevlig upplevelse istället för ett gnekande och dunk när dörren glider mot karmen och sedan lossnar med ett ryck.
Dundrar upp för trappan för att inspektera fönstret, det är urtjusigt och har en sån där fräsig myggkassett, alltså ett myggnät på rullgardin kan man säga. Positiva jag ser hur vi kan vädra där utan att få in flygfän eller att katten försöker smita ut. Negativa jag ser hur katten hänger i nätet och försöker ta sig ut, glatt hojtandes. Vi får se hur det blir.
Självklart måste jag införskaffa nya dörrmattor både ute och inne, och det är verkligen jättefint, det känns tryggt och säkert, dörren låser sig automatiskt själv och håller sig på plats, till skillnad från den gamla som gärna blåste upp titt som tätt om man inte låste eller fastnade på karmen, beroende på väder och humör. Men jag känner mig exponerad. Det är ett fönster i dörren. Folk kan titta in, jag kan titta ut, och i ögonvrån tror jag att dörren är öppen. Fönstret också. Det gamla hade ett järngaller för på insidan, en extra säkerhetsfeature efter ett inbrottsförsök för jaaaa.....20 år sedan? Före vår tid här i alla fall. Det har fått sitta kvar eftersom själva fönstret varit så rackigt och det varit perfekt att hänga upp till exempel julstjärnor i. Nu är det inget galler för, nya fönstret har säkerhetsglas, men det är så öppet. Jag känner mig uttittad och lite naken! Nu måste man aktivt kravla sig uppför vår trappa till baksidan, slå sig igenom lite taggbuskar alternativt kava omkring på den hala knaggliga bergssidan full med mossa och lösa stenar, och taggbuskar, för att ta sig dit och kunna titta in, men ändå.
Projekt Uppgradering Fasad får anses som klart, huset har fått ett ansiktslyft med nya entrétak också, och de fula bruna fuskfönsterluckorna i plast är ett minne blott, och jag tycker att det ser mycket modernare ut, och fräscht! Nu sneglar jag varje dag på taket till gäststugan i stället och hoppas att det blir en snöfattig vinter så det inte rasar in, konstaterar att nu har vi nog en frist på cirka 10 år innan vi behöver göra om allt en gång till, för så kul är det ju att vara husägare. Man blir aldrig klar, men jag skulle inte byta det för allt smör i Småland.
