Ett med naturen - del 3 aka Massakern på Älgö, eller Fy vilket kattgöra!

  Katten musen tiotusen! Någon som vet var det uttrycket kommer ifrån? Jag gör det inte, men kan kallt konstatera att det har ingenting med att katter kan fånga möss i alla fall.
  I morse blev jag förbryllad, när katten inte följde med mig in i badrummet som hon alltid brukar göra. Som den hönsmamma jag är smög jag runt och kikade efter henne, och fann henne ihopkurad på köksgolvet, stint stirrandes mot skåpet under diskbänken. Jaja, tänkte jag, en spindel eller något annat ohyggligt spännande, och gick och duschade. Sminkad och klar en stund senare, katten ligger kvar i samma position, och jamar nu  uppfodrande, öppna för tusan! Eftersom hon gillar att inspektera skåp och garderober så öppnar jag denna gång, varpå i skåpets innandöme en skugga med svans flyter snabbt mot skåpets bakre regioner och försvinner ner vid rören. Kattskrället störtar glatt in och jag tittar på.
  Efter en stunds absolut dödläge, inget händer på någon sida, kommer katten ut och jag stänger. Vi tittar på varandra, vad gör vi nu? Bäddar, klär på oss, förbereder frukost, illvrålar framför skåpet, katten alltså, jag vrålar inte så himla mycket. Sen öppnar jag skåpet igen, efter en del överläggande med min bättre hälft. Ut far mus, efter far katt, det pips, det dribblas, det ilas rakt in under våra klädställningar....Där fortsätts det petas med tassar, tänkbara anfallspositioner prövas medans vi tittar på från behörigt avstånd.  Sen blir det tyst och lugnt igen. Jägarkatten går runt runt......men var är musen? Jo, det listiga lilla djuret har pipit in i sovrummet och gömt sig bakom ett sängbord! Så medans katten ligger på sängen och lurpassar äter vi frukost med tämligen dålig aptit och lyssnar spänt. En hel del ytterligare överläggningar senare åker vi till jobbet. Jägarkatten, till den vi sätter vår tilltro, ligger fortfarande på sängen och väntar tålmodigt.
  Många timmar senare återvänder vi. Förväntningarna är på topp. Kommer huset att vara avspärrat med CSI-tejp, kommer det att vara blod på väggarna, pälstussar flygande som maskrosfrön för vinden, kommer vi att få svara på polisens frågor och sedan tillbringa natten med att torka bort musinälvor från inredningen?
  Hittar katten halvsovandes på soffan. Det är tyst, det är mörkt. Tänder upp lampor, hämtar en ficklampa, trampar försiktigt, vill ju inte gärna halka på en mushjärna. Ingenting. Ingenstans. Har hon ätit upp hela?
  Till slut, på ganska exakt samma ställe där vi lämnade det lilla livet i morse, ligger den och kurar, bakom sängbordet. Besvikelsen sköljer genom kroppen av en hel rad orsaker ni bara kan föreställa er. Fram åker sängborden, in i sovrummet åker en ytterst motvillig katt, igen åker dörren. Cigpaus på balkongen. Från sovrummet hörs ynkliga pip och mitt mordiska leende blir bredare och bredare för att fullständigt dö bort när det visar sig bara vara katten som inte alls vill vara instängd och jägaraktig och modig. Hon lägger sig på behörigt avstånd i sitt klätterträd. Kul leksak i morse morsan, men inte nu längre.
  Musfällor fram! Jo då, vi har såna, men vaddå, katter ska ju fixa sånt här, eller hur? Infångning och frisläppning är ett ämne som uppkommer men skrotas i brist på bra redskap. Fällor gillras, en med kattmat, en utan. Placeras strategiskt i sovrummet bakom stängd dörr. Sen löser vi korsord med öronen på helspänn! Inte ett ljud. Till slut går vi in. Jag lyfter försiktigt på gardinen vid det ställe där jag såg den sist. Har ni hört det ljudet som uppkommer när en mus kilar över golvet? Jag tänker inte beskriva det, ni får uppleva det själva. Ofta är det åtföljt av ganska höga pip, dock inte från musen. Hursom helst är det precis vad den gör, kilar över golvet in bakom nästa gardinlängd. Modig som jag är till skillnad från lilla katt tar jag ett steg ditåt, samma resultat, annan riktning. Det kan även hända att någon hoppade upp på sängen.
  SMÄCK!!!!! Rakt in i fällan, lilla vän. Klorna skrapar lätt mot golvet i dödsryckningarna och jag grips av ett konstigt svårmod. Vad har vi gjort? Iskallt mord, avrättning, så när dekapiterat. En liten klump i magen infinner sig allt. Vi stänger dörren en stund och låter livet övergå till något annat i lugn och ro för stackarn.
  Smyger sedan in med handskar, plastpåse (hade inte tid att bygga kista, ordna likbål osv) och kameran i högsta hugg. Makabert? Kanske, resultet ser ni här:

  Stackarn har fått en någorlunda hyfsad hädanfärd, och jag skriver det här medans ickejägarkatten fortsätter att halvdåsa. Välkommen till livet på landet!

Högst på önskelistan

  "Äntligen är den här" är det jag möts av när jag ramlar in på Tippen efter en hård arbetsvecka för att införskaffa lite vin (i box om någon undrade) halstabletter och glass, allt man behöver för en bra fredagskväll.
Vad var äntligen där då? Jo, saltismunkjackan! Som vi har väntat! Eller?
  Visste inte ens att den fanns att vänta på, men visst, det finns tröjor som det står Södermalm på, det har jag själv haft, så varför inte ståta med Saltsjöbaden över bröstet? Färgen är klassiskt blå, och på högra ärmen står årtalet 1891, det år som K.A Wallenberg köpte marken och började uppbyggnaden av det som i dag är Saltsjöbaden.
  Jag vill absolut ha en, så kära släkt, samla ihop 700 spänn, för det kostar den, mycket prisvärt får jag lov att säga, och ge mig en i julklapp, fast jag undrar hur många som förstår min ironi.

HOOM reklam

  Livet i villa är alltid intressant, bland annat får man reklam i brevlådan adresserad till "fastighetsägaren". Man känner sig faktiskt en aning rik och utvald, i alla fall när det är ett inplastat glossigt magasin med tyngd i, med texten exklusivt blablabla tryckt tvärs över. De där massutskicken däremot kan vi skippa, va?
  I det här fallet damp det i alla fall ner en HOOM. Inte Home, inte Room. Fråga nummer ett: hur ska detta uttalas? Det var min första reaktion. Den andra kom när jag bläddrade igenom dessa blanka sidor fyllda av väldigt riktad överklassreklam. Du kanske vet vad Slettvoll tillverkar? Inte jag, så denna helsida med en välklädd man som sitter utvräkt i en designad soffa med snygga prylar omkring sig undrar jag över, vad säljer man här? Möbler? Inredning? Kläder? Är det rent av en exklusiv frisörsalong? Hänvisning finns till på vilken adress man kan hitta detta i alla fall om man är nyfiken.
  Ytterligare reaktion infinner sig på sidorna där de lika exklusiva resetipsen breder ut sig. Särskilt en notis fångar mitt öga...."Vid floden blablabla ligger blablabla." Jaha, vilket land är vi i då? Förväntas man bara veta och ha koll, eller har den föga egentligen intresserade och förmodligen icke-råd-att-resa-alls skribenten glömt eller utelämnat denna lilla bit av information med flit? Märkligt.
  Försöker även läsa några artiklar. De plattityda superlativspäckade meningarna ligger platt på papprets glatta yta och försvinner sen i tomma luften. Jag letar på kommande sidor efter fortsättningen, men den är puts väck. Kanske precis som skribenternas egentliga intresse för själva förmedlandet i skrift? Det var säkert roligare att besöka dessa fantastiska platser och klämma på alla roliga prylar än att skriva om det. Gratis tidning = oavlönad wannabe personal? Kan vara så.