Ett med naturen - del 3 aka Massakern på Älgö, eller Fy vilket kattgöra!

  Katten musen tiotusen! Någon som vet var det uttrycket kommer ifrån? Jag gör det inte, men kan kallt konstatera att det har ingenting med att katter kan fånga möss i alla fall.
  I morse blev jag förbryllad, när katten inte följde med mig in i badrummet som hon alltid brukar göra. Som den hönsmamma jag är smög jag runt och kikade efter henne, och fann henne ihopkurad på köksgolvet, stint stirrandes mot skåpet under diskbänken. Jaja, tänkte jag, en spindel eller något annat ohyggligt spännande, och gick och duschade. Sminkad och klar en stund senare, katten ligger kvar i samma position, och jamar nu  uppfodrande, öppna för tusan! Eftersom hon gillar att inspektera skåp och garderober så öppnar jag denna gång, varpå i skåpets innandöme en skugga med svans flyter snabbt mot skåpets bakre regioner och försvinner ner vid rören. Kattskrället störtar glatt in och jag tittar på.
  Efter en stunds absolut dödläge, inget händer på någon sida, kommer katten ut och jag stänger. Vi tittar på varandra, vad gör vi nu? Bäddar, klär på oss, förbereder frukost, illvrålar framför skåpet, katten alltså, jag vrålar inte så himla mycket. Sen öppnar jag skåpet igen, efter en del överläggande med min bättre hälft. Ut far mus, efter far katt, det pips, det dribblas, det ilas rakt in under våra klädställningar....Där fortsätts det petas med tassar, tänkbara anfallspositioner prövas medans vi tittar på från behörigt avstånd.  Sen blir det tyst och lugnt igen. Jägarkatten går runt runt......men var är musen? Jo, det listiga lilla djuret har pipit in i sovrummet och gömt sig bakom ett sängbord! Så medans katten ligger på sängen och lurpassar äter vi frukost med tämligen dålig aptit och lyssnar spänt. En hel del ytterligare överläggningar senare åker vi till jobbet. Jägarkatten, till den vi sätter vår tilltro, ligger fortfarande på sängen och väntar tålmodigt.
  Många timmar senare återvänder vi. Förväntningarna är på topp. Kommer huset att vara avspärrat med CSI-tejp, kommer det att vara blod på väggarna, pälstussar flygande som maskrosfrön för vinden, kommer vi att få svara på polisens frågor och sedan tillbringa natten med att torka bort musinälvor från inredningen?
  Hittar katten halvsovandes på soffan. Det är tyst, det är mörkt. Tänder upp lampor, hämtar en ficklampa, trampar försiktigt, vill ju inte gärna halka på en mushjärna. Ingenting. Ingenstans. Har hon ätit upp hela?
  Till slut, på ganska exakt samma ställe där vi lämnade det lilla livet i morse, ligger den och kurar, bakom sängbordet. Besvikelsen sköljer genom kroppen av en hel rad orsaker ni bara kan föreställa er. Fram åker sängborden, in i sovrummet åker en ytterst motvillig katt, igen åker dörren. Cigpaus på balkongen. Från sovrummet hörs ynkliga pip och mitt mordiska leende blir bredare och bredare för att fullständigt dö bort när det visar sig bara vara katten som inte alls vill vara instängd och jägaraktig och modig. Hon lägger sig på behörigt avstånd i sitt klätterträd. Kul leksak i morse morsan, men inte nu längre.
  Musfällor fram! Jo då, vi har såna, men vaddå, katter ska ju fixa sånt här, eller hur? Infångning och frisläppning är ett ämne som uppkommer men skrotas i brist på bra redskap. Fällor gillras, en med kattmat, en utan. Placeras strategiskt i sovrummet bakom stängd dörr. Sen löser vi korsord med öronen på helspänn! Inte ett ljud. Till slut går vi in. Jag lyfter försiktigt på gardinen vid det ställe där jag såg den sist. Har ni hört det ljudet som uppkommer när en mus kilar över golvet? Jag tänker inte beskriva det, ni får uppleva det själva. Ofta är det åtföljt av ganska höga pip, dock inte från musen. Hursom helst är det precis vad den gör, kilar över golvet in bakom nästa gardinlängd. Modig som jag är till skillnad från lilla katt tar jag ett steg ditåt, samma resultat, annan riktning. Det kan även hända att någon hoppade upp på sängen.
  SMÄCK!!!!! Rakt in i fällan, lilla vän. Klorna skrapar lätt mot golvet i dödsryckningarna och jag grips av ett konstigt svårmod. Vad har vi gjort? Iskallt mord, avrättning, så när dekapiterat. En liten klump i magen infinner sig allt. Vi stänger dörren en stund och låter livet övergå till något annat i lugn och ro för stackarn.
  Smyger sedan in med handskar, plastpåse (hade inte tid att bygga kista, ordna likbål osv) och kameran i högsta hugg. Makabert? Kanske, resultet ser ni här:

  Stackarn har fått en någorlunda hyfsad hädanfärd, och jag skriver det här medans ickejägarkatten fortsätter att halvdåsa. Välkommen till livet på landet!