Har ni sett filmen? Nej, inte jag heller. Först tyckte jag att det var en passande titel för dagens inlägg, men, eftersom det faktiskt var min ena strumpa som var på glid, så, egentligen inte.
Nästan varje dag den här veckan har jag varit inne på Tippen, har det inte varit för att köpa bröd, så för att hämta ut paket eller köpa vin (ovanligt!). Intressantast var nog att köpa bröd, med hänvisning till ovanstående.
Säkert vet alla vad stay ups är. En tunn strumpa med silikonband längst upp, jätteskönt, man slipper strumpbyxor som vrider sig längs benen som boaormar, eller rullar sig i midjan så fort man böjer sig lite, och går en maska på ena benet, ja då är ju hela paret förstört! Med stay ups slipper man ju allt det! Ett litet problem är väl just silikonbanden då. Till slut tappar de fästförmågan, för mycket sköljmedel rekommenderas inte eller aktiviteter där man blir varm, heller inte torktumling eller hudcreme där de ska fästa eller på händerna när de ska på. Överkomliga hinder, eller hur? Ibland ger de oförklarligt upp ändå. Som den dagen jag skulle köpa bröd.
Redan när jag åker från jobbet känner jag att det inte känns som det ska, men vad tusan, jag ska ju bara in och köpa bröd. Stannar vid Tippen, varje liten benrörelse jag gör ger effekt, strumpfan rör på sig, och det är inte uppåt. Försiktigt vacklar jag mot entrén. In på ICA, jodå, det går nog. Nyper diskret tag om strumpkanten genom klänningen utifall att. Kommer på att jag måste in på apoteket också. Glider dit på försiktiga kliv med ett nu mera stadigt grepp med vänsterhanden, lyckas med nöd och näppe betala med ena handen och så mot utgången, nu lätt krampaktigt greppande klänning och strumpa, förmodligen ser jag ut som en desperat Quasimodo. Men se där! Röda prislappar på små fina lampor! Ära eller vanära? Jo då, jag tar risken och införskaffar en liten lampa som nu pryder sin plats här hemma, dvs vanära då jag säkert visat stumpkant och halva låret för halva Saltis, och ära dör att jag inte lät tillfället gå mig ur händerna. Bara strumpan, under några desperata minuter. Glider ut med huvudet högt, med handväska, bröd, apotekspåse och ny lampa, medans strumpan närmar sig knänivå.
Noterade också att Michel på Saltsjöbadens hårvård har öppnat sin filial nu. Det är nytt, det är fräscht, det ser vansinnigt lyxigt, exklusivt och glamoröst ut, och jag kan knappt vänta tills jag får gå dit och vidröras av magin. Ända tills tisdag måste jag vänta, hoppas glamouren smittar av sig...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar