Människans flyktinstinkt sitter djupt rotad inombords. Fara, smärta, och man reagerar fullkomligt orationellt och flyr, fastän det bästa kanske är att stanna kvar, vara stilla. Jag kan ge ett litet smakprov!
Lördag kväll, sommaren har äntligen anlänt och vi är inbjudna till goda vänner på middag. Eftersom uppfarten är en smula trång så hoppar jag in i bilen nästan nere på gatan, lutar mig tillbaka och det sticker till under vänster skulderblad. Den första känslan är som ett litet nålstick, eller när man rycker ett hårstrå med pincett lite illa, de första bråkdelarna av sekunden reagerar jag knappt, mer jaha, där stack det lite, och fortsätter luta mig tillbaka. Då jävlar.
En brännande smärta slår ut som en blomma och sprider sig till vad som känns som en fotbolls storlek i diameter, och jag vrålar rakt ut. Jag brukar anse mig som ganska smärttålig, så är uppenbarligen inte fallet den här gången. Kastar mig framåt. Jag skriker. Jag svär. Högt. Något fladdrar förbi mig och landar tilltufsat på instrumentbrädan. En geting.
Det känns som om det gått en evighet, minst flera minuter, men vi har knappt rullat mer än två tre meter. Jag vräker upp bildörren, ut flyger geting, och jag efter. Flyktinstinkt. Det som gjorde ont var inne i bilen och det känns som jag håller på att förgås av smärta, inte kan andas och måste således ut. Efter getingen. Hur jag tänkte där? Det gjorde jag inte.
Fräsande tar jag mig runt bilen, med ett språkbruk som förmodligen kommer att rendera lappar i brevlådan om att det faktiskt bor barn på gatan med tanke på att min volym var ganska uppskruvad, och halar upp klänningen. Min hårt prövade man får gnugga en uppblött alvedon mot sticket, och jag skojar inte, det är ingen lek så jävla ont gör det. Jag är tatuerad, jag är piercad, jag har slagit mig både här och där på sätt som som krävt akutvård, men det här liknar ju ingenting! Japp, det här är mitt första getingstick. Nånsin. Jag har satt mig på en humla en gång, men det går inte att jämföra. (Som tjuren Ferdinand, fast det är ju en geting men de säger humla.....)
Sitter sedan käpprak upp i bilsätet, luta mig tillbaka varken vill jag riskera eller kan på en bra stund. Den mest akuta smärtan dämpas ganska fort och övergår till ett svullet, ömmande dunkande, med en stickande svidande känsla mitt i alltihop. Sen kommer tanken, undrar om jag är allergisk? Jag har ingen aning. Bara och vänta att se och vara glad den inte stack mig på halsen eller nåt, om nu så skulle vara fallet. Jag var nog inte allergisk i alla fall, och kvällen blir fantastiskt trevlig, och två dagar senare ömmar det där jäkla sticket fortfarande.
Hoppas du har en skön sommar, och var försiktig när du sätter dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar