Finner det nödvändigt att göra ett tillägg till föregående inlägg. Måndag kväll, under pågående kvällsvattning av diverse balkongväxter, hör jag dem. Högljudda viskningar på ett sätt som bara
barn kan. "Nej, upp här" "Varför då?" "Så hon inte ser!" "Vem då?" "Hon som bor i huset!!!!"
Jag lutar mig över kanten men ser inget. I nästa sekund far det fram två jehu (vet ni vad det talesättet kommer från förresten?!) från bakom garaget, och rullar på sina cyklar skrikandes nerför backen, endast iförda cykelhjälm. Spritt språngande nakna alltså. Jag bara stirrar och står kvar.
Inte helt oväntat kommer de tillbaka. Jag använder rösten med magstödet igen. Inte på vår uppfart. "Okej ra" pips det irriterat, och de vänder, men inte förrän de räckt ut tungan åt mig.Det är inte utan att en suck undslipper mig,
vad kommer här näst, obscena gester och svordomar? Funderar över att lomma ner för backen själv och ta en snack med föräldrarna, men finner det
inte värt besväret i hettan. Jag bidar min tid och åtnjuter förmodligen titeln surkärring så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar