Min hylla

  Vad är det för ståhej över Carola's urringning? I tidningar, på radion, Carola's urringing, Carola's bröst. Snälla nån, hade det varit Oscarsgalan och en Hollywood stjärna med urringning ned till skrevet hade det inte fått lika stora rubriker. Är det den svenska jantelagen som gör sig gällande här på något vis? Var inte förmer än någon annan, särskilt inte med ditt utseende! Hon var jättesnygg och hade en schysst urringning, grattis! Vad det något fel med det? Nej, knappast, eller hur?
  Men, nu vill ju jag berätta om MIN hylla! :-) Fem månader har vi bott här nu. Alla mina böcker har legat nedpackade i flyttkartonger. Inte sett dagens ljus, undanstoppade i gäststugan. I dvala liksom. Men förra helgen röjdes det plats. Gamla vidriga skåp, fyllda med allt från saltsyra till gamla ritningsrullar och obskyra mätinstrument åkte ut och till återvinningscentralen! Två dagar tog det, plus en tripp till IKEA där nya bokhyllor införskaffades.
  Sedan tillbringades varenda kväll i veckan med att få dessa på plats, inklusive belysning och köra resten av skräpet till tippen. Torsdag kväll stod de klara.

  Lördag morgon smög jag upp, pirrigare än ett barn på julaftons morgon. Jo då, de stod kvar! Skottade mig ut till gäststugan och började släpa in ett tiotal kartonger sprängfyllda med böcker, jag kunde höra hur de rörde sig, höra de olika rösterna från sidorna, vibrerande, önskan om att få se ljuset, få synas, höras, läsas igen. Ett antal timmar tog det, med blod svett och tårar för att få dem där de ville vara. Men till slut var vi överrens, och med ett leende kunde jag äntligen, äntligen äntligen, känna raderna av inbundna papper under mina fingrar, känna doften, ni vet den där lätt dammiga, av böcker, och nästan tårögd riktigt höra hur de andades ut, sträckte på sig och viska; välj mig, läs mig. Är jag en boknörd? Oh ja! And damn proud! Som ni ser finns det plats för fler också.