Larm är verkligen sjukt bra att ha, på många sätt. En sak som får mig att känna mig säker är skalskyddet, som man kan ha på när man är hemma och fluffar runt. Så länge man inte öppnar någon av de larmade dörrarna så är det guld.
Kommer hem från jobbet, tänker att jag tar en dusch innan jag lagar lite mat. Väl där under vattenstrålarna ringer det på dörren. Jag muttrar bakom tvållöddret och tänker att det där skiter jag i. Sen bankas det på dörren. Inte en diskret knackning inte, det bankas som om detta vore en port i klas med Mordors. Då blir jag ju lite fundersam, kanske har det hänt något, med bilen, båten, grannarna? Med vattnet rinnandes sträcker jag mig efter morgonrocken, klampar in i dressing roomet, hoppandes att den som bankar inte står på baksidan. Krånglar på mig morgonrocken i farten nämligen, och sliter upp fönstret, stirrar ut i kvällsmörkret, ytterbelysningen är paj. Igen. Trots tre lampbyten. Kan det vara armaturen? Skit i det.
Där nere står nån snubbe i vit jacka och undrar om han ringt på fel hus. Inte fan vet jag?! Beror ju liksom på vad han vill. Jo, det gällde ju den här fibern som vi dragit in. Fast inte än. Komplicerat. Han verkar lika förvirrad som jag. Så han kämpar sig upp för trappan och frågar om jag kan komma till dörren. Jora, muttrar jag, vattnet bildar en liten pöl vid mina fötter. På spånskivorna. Så dags att få in riktigt golv!
Jag siktar på dörren här uppe, det gör inte han. Jag sliter upp dörren och något börjar tjuta. Nej, jag träffade honom inte i ansiktet, det är larmet. Skalskyddet! Helvete! Vad gör jag nu?!? Några mikrosekunders av total avsaknad av hjärnaktivitet passerar. Mobilen! Man fixar ju det i appen! Tror jag....vansinnigt fiffigt!! Det funkar! Det tystnar! Fantastisk teknik!
Snubben har hittat rätt dörr också, och inleder någon kampanj om fiber och Telia och gudvetvad. Jag får ur mig något så urbota dumt att det är min man som sköter det, för när jag står där, i morgonrock och med håret på ända, så inser jag att allt smink har jag inte hunnit tvätta bort, så jag ser förmodligen ut som Alice Cooper's syrra, samt att jag under överläppen har en fet bomullstuss indränkt med saltvatten, eftersom min piercing krånglat lite. Jag ser förmodligen inte klok ut! Som en bedagad hemmafru som tagit några rejäla dry martinis och petat in en fetingsnus precis. Sen kommer nästa tanke. Har larmfirman allt det här på film nu, eftersom vi har kameror uppsatta inomhus på strategiska platser? Jag hör i princip inte vad han säger, men på något sätt lyckas vi avsluta och han dryper av, förmodligen mer eller mindre i samma chocktillstånd som jag. First impressions lasts heter det ju, hoppas verkligen att jag aldrig behöver möta honom igen!
Summa summarum, Verisure rocks, grattis till nakenbilderna och dagens skratt om kamerorna gick på, tjuvar och mördare; ni har intet att hämta här, och Telia; sluta banka på dörren efter att ni ringt på. Ibland tar det tid att komma fram till dörren när man bor i villa, eller så STÅR MAN I DUSCHEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar