Våren är här, och så också mc-säsongen. Gatorna är sopade, temperaturen är tillräckligt hög för att fälla ner visiret och susa fram på endast två hjul. Härligt! Min ögonsten Sigurd fick ju ett nytt avgassystem i höstas, man vill ju både synas och höras när man kommer. Och hörs gör jag, kan jag lova. Så till den milda grad att folk stannar och vänder sig om, och besiktningspersonalen säger aja baja, åtgärda och återkom! Över 110dB vid lätt gaspådrag är inte tillåtet!
Idag fick jag ett litet bevis på att jag låter mer än de flesta. På hemvägen stannar jag till på Statoil vid Tippen. Samtidigt som mig mullrar den in en röd sportbil, en Ferrari, en Porsche, jag tittade inte så himla noga. Knallar in och ställer mig i kö. Då hör jag från någonstans bakom mig en man som säger till någon han uppenbarligen känner, det låter så på tonfallet: "Hörru, det var tusan vad din bil låter!" Varpå bilägaren är tyst en sekund, sedan harklar sig nästan omärkligt och sedan svarar: "Hrmm, ja....det...var faktiskt inte jag..." Jag känner blickarna i nacken, och kan, särskilt som tjej, inte låta bli att sträcka lite på mig. Tack för erkännandet, dude!
Nu måste jag ju dock införskaffa insatser och pula dit, och sedan ombesiktiga, man behöver ju kanske inte väcka döda till liv, eller grannar heller för den delen. Eller få barn att gråta. Men ibland är det otroligt tillfredsställande att få vara lite mer.
Kör försiktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar