Äkta eller oäkta?

  Ja, jag pratar inte om juveler och smycken, jag pratar om att vara en äkta boende. Jag har vid tillfälle nämnt att det som krävs bland annat för att vara en äkta Älgö-bo är att kunna hålla en snitthastighet på 60 km/h på Älgövägen. Minst. Jag har nu fått klart för mig att jag ännu inte är en äkta Älgö-bo. Kanske måste man födas till det? Eller jobba för Top Gear?

  Häromdagen stannar jag vid stoppskylten innan jag svänger ut till höger. Inser att jag kommer att hamna bakom bussen. Jag har en tid att passa. Jag mumlar något opassande, eftersom jag förväntar mig att få slingra fram i max 40 km/h och sålunda säkert kommer att bli försenad. Jag får äta upp mina ord ganska omgående. Bussen drar på. Inte bara på de korta sträckor där man faktiskt har en chans, utan även i kurvorna. Det är en stor buss, inte någon sån där liten lokalpryl. Bussen inte bara drar på, den drar ifrån! Jag kör en Passat, den ligger som en våffla på vägen i kurvorna. Bussen kan omöjligt ha samma väghållning. Med höjda ögonbryn försöker jag hålla takten och undrar hur passagerarna kan ha det där inne. Flyger de som vantar över mittgången i varje sväng? Ungefär halvvägs till Solsidan ger jag upp, SÅ bråttom har jag inte. Jag får nöja mig med att vara oäkta, och konstaterar att The Stig måste vara från Älgö och börjat köra buss. Hoppas hans passagerare hade hjälm de också.

  Fast kanske är jag lite äkta ändå. Om man räknar Saltsjöbadsmässigt i stort. Idag räknades det tydligen som fredag på Tippen, och vi vet ju vad den stora tilldragelsen är då. Just, skagenröra på levainbröd på Ica. På parkeringen är det fullständigt kaos, eftersom härute gäller ju inte de vanliga trafikregleran, utan mer störst, bäst och vackrast går först, gäller både bilar och deras ägare, vare sig de sitter i bilen eller ej. Hur som helst, jag hoppar och och dundrar in på Ica. Jajamännsan! Där står det uppdukat! Jag smyger åt mig en bit direkt, innan jag börjar plocka åt mig det som ska få följa med hem. Återvänder strategiskt, ja precis, strategiskt, jag lägger min runda i butiken så jag blir tvungen att passera en gång till! Är det inte äkta så säg?! Pinsamt nog är det där min man hittar mig, med munnen full av smakbit nummer två och skamsen blick. Som straff får jag hicka. Annars hade jag nog kunnat ta en tredje bit också.