Det måste vara på Älgö. Någon kanske minns min text om brödbilens konkurrensutsättning, och jag måste säga att det var inte utan ett viss inre hopp jag noterade att grannarna anlänt på Skärtorsdagen. Kanske kanske skulle vår hovleverantör och tillika blivande entreprenör och affärsman av stora mått återigen knacka på dörren och erbjuda hembakta godsaker.
Långfredagen inleddes med att deklarera. Det måste ju göras, och lite kul ska man väl ha, eller hur?! Där sitter jag, fortfarande i morgonrock, svettandes, svärandes, ilsket och högt kommenterandes mina egna besvär att få räkenskaperna att gå ihop. Siffror, matematik, vi är inte direkt bästisar, men mitt i detta blir jag bönhörd. Det knackar på dörren, och en ljuv stämma undrar om det finns intresse av en hemgjord kladdkaka. Vad kan jag säga. Deklaration, pms, sällan har jag blivit så glad. Hell yes, intresse för kladdkaka finnes!
Denna infinner sig dessutom precis lagom till en eftermiddagsfika. Att den blev en aning dyrare än den först utlovades, "eftersom den blev så stor" känns som ett aningen mindre bekymmer, jo då, någon kommer att bli rik när han bli äldre, om inte annat är ju vi tjejer beredda att ge vår högra arm för något med choklad i vid rätt tidpunkt i månaden. Som bonus har dessutom kokostoppar och chokladbollar levererats, växelkassan är obefintlig, men den hinner fyllas på, det är ca en och en halv månad till sommarlovet börjar, då kommer konditorn tillbaka. Yes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar