Ombyte förnöjer?

  Jaha, vad gör man då när the walk in closet är så klar som den kan bli för tillfället? Då måste jag ju ha ett nytt projekt, vad ska jag annars göra, sitta och läsa en bok, som jag drömt om så länge? Nytt projekt blev det alltså, klä om köksstolarna.
  Dessa vansinnigt osexiga fyra stolar, med sits i brun galon, har retat mig länge, och, som jag så många gånger tänkt om så många andra saker; hur svårt kan det vara? Ganska visade det sig.
  Fantastiskt tyg införskaffades från Designers Guild, med hjälp av fina Pernilla, och sen var det bara att skrida till verket en strålande vacker lördagsmorgon.
  Först skulle själva sitsen tas loss. Se upp så du inte stukar handleden när du bankar för att lossa eländet som suttit säkert sedan 70-talet. Sedan mäter man den. Sitsen alltså, annars kan man mäta handleden före och efter om man vill det. Sedan följer matematiska beräkningar om hur mycket tyg som går åt för varje sits, och hur tyget ska klippas till. Varför gjorde hon inte det innan, undrar du nu. Jag har inget annat svar än jag chansade lite, högst ovanligt för mig. Sen är det bara att börja klippa! Noggrant måttades del ett ut.

Kom ihåg att lägga tyget åt rätt håll!

Golvet är lika osexigt som stolen

    Sen var det ju bara att häfta fast tyget! Jag hade till och med googlat tips, och plockat fram hammare, tång, sax, knappnålar, måttband och måttstock (för säkerhets skull liksom), två häftpistoler och en häftapparat, någon av dem måste ju funka. En liten detalj glömde jag. Kolla hur mycket klammer det fanns. Så när jag hunnit så här långt på första sitsen var klamrarna slut....

Tippen nästa.....

 Det var bara att iförd mina bästa jag-fixar-hemma-jeans fulla med färgfläckar och byggfog, hoppa in i bilen och dra in till Tippen för att för en hutlös summa skaffa fler klamrar. En trevlig fika hanns också med, och stinn på socker och koffein återtog jag hantverket.
 







  Hur svårt ska det vara som sagt. Inte särskilt om bara sitsen är liksidig med raka hörn. Naturligtvis inte dessa. Som bonus är dessutom hörnen inskurna, eller avfasade eller vad sjutton det nu kan heta i en liten båge inåt. Försök, jag säger försök, göra dem snygga. Här skulle jag ju kunna rada upp massor med bra tips, men jag lovar, jag har inga för det finns inga, det var bara och improvisera. Provade med knappnålar på ett av dem. Sammanlagt är det sexton hörn. Nöden är uppfinningarnas moder heter det väl, och nu åsyftar jag mina svordomar, en hel del hördes i dagsljus för första gången. Till slut var i alla fall, ganska många rökreklamer och åtskilligt blängande på den allt annat än samarbetsvilliga sitsen senare, stol nummer ett klar!

Här ser man ganska tydligt att själva stolarna är ganska osexiga i sig själva, brun galon eller inte, men ett litet lyft tyckte jag allt att det var, så jag tog mig an de sista tre också.
  Banka loss, mäta, klippa, häfta, sträcka och dra, gnissla tänder, svära lite, och så hörnen. Ett tips är också att kolla att mönstret hamnar åt samma håll på alla, annars kan det se lite konstigt ut, och så slippar man omaket med att försöka dra ut klamrar som sitter som Excalibur i stenen med en liten tång, och utan Arthurs magiska styrka.


  Ganska många timmar senare, jag skyller på att det var så trevligt med en lördagsfika, så är, tro det eller ej, alla fyra stolar klara, jag är omåttligt stolt och avnjuter ett glas vin, sittandes på en egenhändigt omklädd stol. Så här fint blev det:




Jag är lite rädd för att resa mig, kanske har jag inte sträckt tyget tillräckligt så det ser för jävligt ut?
Mörkret har sänkt sig över Älgö, jag behöver duscha och kanske tvätta munnen med tvål och vatten, och jag funderar på vad nästa projekt ska bli. Kanske läsa den där boken i alla fall.